Jag misslyckades helt med den perfekta julefterrätten – blev ändå det godaste jag ätit
Det stora glöggtestet 2025
Med bävan i blick bläddrade jag i våra veckotidningar, överfyllda av glänsande julrecept som ser ut att ha lagats av tomtemor själv. Vi på redaktionen ska provlaga några av rätterna. Problemet är att jag avskyr att laga mat. Det är alltid något som bränns, något som är rått och något som blir överkört medan jag är nära att bryta ihop.
Jag är, med andra ord, så långt från en matskribent man kan komma.
Men jag tar mod till mig och väljer Saffranspasta med räkor. Just detta recept kommer från Allers nummer 51 (tidningen finns ute i butik 17 december). Hela receptet finns även på vår systersajt recept.se. Till efterrätt blir det en Syrlig citronkaka med apelsinsallad där receptet kommer från Allers nummer 50 (tidningen finns ute i butik 10 december). Hela receptet hittar du även på recept.se.
Allas-redaktionen testar recept
Vi på redaktionen har provlagat olika julrecept från våra fyra veckotidningar Allers, Hemmets veckotidning, Allas och Året runt – recepten går att hitta på vår systersajt recept.se.
Det tål att nämnas att vi absolut inte är några matskribenter och att nivån på kökskunskaperna varierar från ”hej kom och hjälp mig” till ”helt okej”. Vi har provat allt från polkagrisdrinkar till gravad lax och småkakor med mycket varierande resultat...
Här nedan hittar du fler:
Jag lyckades baka årets häftigaste julbakelse – tack vare detta knep
Jag lagade årets godaste julgodis – misstaget som höll på att förstöra allt
Saffran, chili, vitlök och räkor = mums!
Perfekta smaker för mig, och saffranspastan kanske i alla fall kan funka för min man och äldre barn. Minstingen då? Absolut inte. Är det inte chicken nuggets kommer han titta på mig som jag försöker servera honom radioaktivt avfall.
Fars dags-middagen är alltså kirrad och svetten börjar redan bryta fram i pannan. Har jag nämnt att min man är kock…
Gud varför utsätter jag mig för detta?
Att följa ett recept som en normal människa ligger inte för mig. Så jag börjar freestyla lite med pastan. I med rödlök som låg hackad i kylen. Byter cayenne mot färsk chili. Som en rebell. När jag dessutom kommer på att man kan hälla lite av pastavattnet i såsen känner jag mig som värsta Gordon Ramsay. Tills jag inser att vi inte har vitt vin hemma.
Vitt vin = en ganska viktig del i den här såsen.
Men jag tänker: syra som syra. I med citron. Massor av citron. Pressad. Rivet skal. Hela paketet.
Gigantiskt misstag! Det blir så surt så att tungan krullar sig. Försöker krydda upp med salt, peppar och saffranet men ingenting hjälper. Min man, kocken, tipsar om socker. Såklart. Jag häller i omoraliska mängder för att det ska bli ätbart men sen blir saffranssåsen faktiskt riktigt god.
Saffranspastan får nästan full pott
Har man en sås och pasta är jag av den bestämda åsikten att de ska blandas ihop, inte serveras separat som det står i receptet, så jag häller ihop allting och rör ner den färska spenaten. Det ser riktigt proffsigt ut. Jag är lika chockad som alla andra.
Pastan blev till slut jättesmarrig och receptet får en klar fyra av fem. Jag, min man och tonårsdottern åt med god aptit. De två minorerna tackade vänligt men bestämt nej. Både räkor och saffran i mat är tydligen personliga oförrätter. Men att laga en rätt som alla i vår familj äter är jämförbart med att lösa Palestina-konflikten. Så tre av fem är ändå en succé.
Nu var det dags för citronkakan med apelsinsallad och här hade jag behövt en liten varningsskylt. ”Lämna detta projekt om du inte börjat före lunch”.
Äldsta dottern, som älskar att baka, får hoppa in som livlina. Vår springform är några centimeter för stor, men äsch, hur stor skillnad kan det göra? Ganska exakt hela skillnaden visar det sig.
Vi får göra en halv extra sats deg. Och en halv extra sats smet, kommer jag på i sista sekund och känner mig som ett mattegeni. Alltid ett varningstecken.
Enligt receptet ska kakan vara inne i tio minuter och smeten ska vara ”rinning” när man tar ut den. Sedan ska den stelna. Låter ändå rimligt.
Vi dukar fint och fixar tillbehören fikon, apelsin och granatäpplen medan vi väntar. Köket doftar citron och självförtroende.
– Varsågoda, nu ska vi fika, ropar jag.
Jag skär en bit till min man och inser: NEJ. Kakan, som vilat i minst 45 min, är inte kladdig, den är rå. Tänk omelettsmet.
Tillbaka in i ugnen i 10 minuter, men den är fortfarande för rå. Ok fem minuter till då. Nu börjar den se okej ut.
Problemet är att klockan nu är 22:30 och kakan fortfarande ska vila i 40 minuter.
Fars dags-fikan? Epic fail som kidsen skulle sagt.
Men skam den som ger sig. Dagen efter smakade vi äntligen citronkakan och den var magisk. Som en varm sommardag i Toscana serverad på en tallrik. De rekommenderade tillbehören: apelsin, fikon och granatäpplen är dock ingen hit. Varför surt med surt liksom? Servera kakan med lättvispad grädde eller vaniljglass i stället. Mums!
Smaklig spis – och lycka till. Är du lika utmanad i köket som mig kommer du att behöva det.