Magnus Krepper om såren från barndomen: Jag var alltid rädd för pappa
– Om jag inte fått hjälp hade jag inte suttit här i dag.
Han har spelat runt nittio roller på film, tv och teaterscenen, och 2023 verkar vara Magnus Kreppers år. Han dyker upp i Solsidan igen, den 3 november är det biopremiär för Jakt på ett vitt fält och han spelar in en tv-serie efter en roman av Mikael Niemi, Koka björn.
Sällan har väl så många pratat om Magnus Krepper som när han syntes som den skenheliga sektledaren Petrus i SVT-serien Händelser vid vatten efter Kerstin Ekmans roman.
– Petrus har en sorts attraktionskraft på vissa, det är spännande. Roligast att spela är ju de roller som har många lager i sig, karaktärer som man kan fördjupa sig i. Man börjar gräva sig neråt, och då öppnar det sig mer och mer.
Grävt sig neråt har han gjort inte bara i sina karaktärer, utan även i sig själv – genom tjugo års terapi. Av grubblandet som finns där märks inget när vi ses. Han har nära till skratt och tar sig an frågorna noggrant och intresserat. Petrusskägget har fått ge vika för en kortare variant, och hawaiiskjortan hade inte platsat på sektens höskulle.
Magnus är uppvuxen i Norrköping, och hann vara både trollkarl, clown och dansare innan han kom in på Scenskolan vid första försöket. Han var ett sladdbarn med två betydligt äldre bröder. Mamman jobbade deltid och tog hand om hem och familj. Pappan gick till sjöss när han var sexton och öppnade med tiden sportaffär. Det är just relationen till pappan som orsakat Magnus sår.
– Han var inte våldsam fysiskt, men psykiskt. Han var otroligt dominant, enligt klassisk patriarkal struktur. Han var född 1933 och fostrades i en helt annan skola. Ärligt talat var jag rädd för honomi hela mitt liv, säger Magnus.
Spelade i Dramaten-pjäsen Se dig om i vrede
Det var när han spelade en ilsken man från arbetarklassen i pjäsen Se dig om i vrede på Dramaten som något brast inom honom. Året var 2001, och Magnus och hustrun Sanna hade fått sina två barn.
– Plötsligt upptäckte jag att jag hade lurat mig själv. Jag hade trott att jag bearbetat de egenskaper från pappa som jag inte ville föra vidare. Men det visade sig att jag bara behövde skrapa lite på ytan så hade jag tillgång till en massa aggressivitet.
Magnus beskriver det som att insikten gjorde att han föll.
– Jag upptäckte att ”vad fan – jag har alla pappas sidor i mig och de är helt obearbetade”. Jag kanske till och med hade betett mig som honom mot mina nära, min omgivning? Utan att tänka på det har jag förmodligen använt mig av samma kraft, den där ilskan som jag alltid hade parerat. Jag bar på allt det som jag föraktade och var livrädd för.
Trots att en avgrund började öppna sig inombords stretade Magnus på. Under repetitionerna kunde han bli helt förtvivlad och bara sjunka ihop i ett hörn och gråta. Regissören uppmanade honom att ta en paus och söka hjälp.
– Men då trodde jag fortfarande att jag kunde klara mig själv, bara jag var stark. Det är så jag är uppfostrad, att det bara är att resa sig om man faller.
Led av psykisk ohälsa
Inom Magnus var det som att allt rasade.
– Jag kom till en punkt då jag inte ville leva längre. Jag försökte ta mitt liv. Det var så här nära.
Han visar en centimeter mellan tummen och pekfingret.
– Jag tänkte att alla skulle ha det bättre om jag inte fanns, även min fru och mina barn.
Vändpunkten kom efter en kväll då Magnus druckit och blivit så arg att han inte kände igen sig själv. Efter det tog han hjälp av terapi.
Det blev starten på en lång resa som på sätt och vis pågår fortfarande. Magnus och psykologen grävde djupt i hur uppväxten format honom.
– Psykisk ohälsa är inget att skämmas för, jag vill säga till alla som behöver: Sök hjälp! Ensam är inte stark.
Kulmen kom när han som femtioåring förmådde sig att skriva ett brev till pappan. Först hade han skrivit av sig alla känslor, rakt upp och ner, i ett annat brev.
– Det brev jag skulle skicka var väldigt kärleksfullt, välformulerat och nyanserat om hur jag upplevde problematiken mellan oss.
Ändå gick Magnus runt med det lilla kuvertet i sin hand en hel dag – han tyckte inte att någon brevlåda dög.
– Det var som en stadsvandring mellan brevlådor. Jag var så rädd för att lägga på brevet! Trots att jag var 50 år.
Relationen till barnen idag
Till slut lät han det vita kuvertet uppslukas av en brevlåda. Två veckor senare landade ett svarsbrev i hallen. Pappan hade inte alls förstått det sonen skrivit.
– Han förstod inte vad jag pratade om, tvärtom var det som att jag var dum i huvudet. Det visade svart på vitt hur han var. I femtio år hade jag sökt hans bekräftelse i form av kärlek, och nu blev det tydligt att vi aldrig skulle nå varandra. Sedan den dagen kom han aldrig åt mig mer och vår kontakt blev på mina villkor. Det var befriande.
Själv bestämde sig Magnus tidigt för att bli en helt annan sorts pappa, en kärleksfull, en som det går att prata med. I dag är hans son och dotter vuxna och flyttade hemifrån för tre, fyra år sedan.
– Jag har jättesvårt för tystnaden som blev. Jag saknar dem, men det vore absurt om de skulle fortsätta bo hemma. Jag är glad för deras skull så klart.
Kvar i lägenheten är han och Sanna, skådespelare och socionom. De har varit ett par i trettio år. Det är omöjligt att inte fråga vad de två har som gjort att de fortfarande är gifta.
– Anledningen är nog att vi vågat vara öppna mot varandra. Vi har ett ständigt pågående samtal om livet och om oss själva. Det handlar om att inte ta varandra för självklart utan att det ska finns ett ifrågasättande. Vi är inte rädda för konfrontation, men man måste också vara snäll mot varandra.
Medverkat i Millennium-serien
Han poängterar att de, precis som alla andra, haft upp- och nedgångar.
– Vissa dagar kan man tänka tanken: ”Är allt bara en konstruktion, är vi bara tillsammans för att vi inte orkar något annat?” Men så länge vi skrattar ihop, har kul, har det jobbigt och bråkar så klart, men det är väl det som är … man får bli lite vän med det också. Det är något jävligt vackert i att ha upplevt så mycket tillsammans.
Även när de haft det svårt har de kunnat diskutera och förlåta.
Fakta. Magnus Krepper.
- Ålder: 56 år.
- Gör: Skådespelare.
- Familj: Hustrun Sanna, två utflugna barn.
- Bor: I Stockholm.
- Aktuell: I tv-serierna Fenris (Viaplay) och Händelser vid vatten (SVT Play), i rockgruppen The Hives nya video ochi filmen Jakt på ett vitt fält (premiär 3 november).
– I en konflikt är det lätt att bli självisk, men man måste försöka förstå vad den andra har för problem, varför den mår som den mår. Plus att vi tycker om varandra så klart! Vi har kul, och det finns någon form av galenskap och vitalitet.
Galenskap ja. Magnus har synts i olika genrer, både smala pjäser och mer kommersiella filmer som Millennium-serien. Men han hoppar också på mer knasiga projekt som han helt enkelt tycker verkar kul. Ett exempel är långfilmen Vernissage hos Gud som kom förra året, en fantasykomedi om en student som får ett uppdrag av herren själv.
– Filmen är gjord av ett konstnärskollektiv från Göteborg som jobbar mycket utifrån frågeställningarna: Vad är konst? Måste konst vara lönsamt? De är skönt anarkistiska i hela sin inställning och det tycker jag jättemycket om. De finansierade själva och det slutade med att jag betalade för att åka ner och jobba!
Syftet med att jobba gratis
Magnus skrattar.
– Bara att möta deras energi är mer värt för mig än att det kommer in en summa på ett konto. Jag ligger nog åt det galna hållet om jag får välja. Jag gillar att utmana mig själv, men också när ett projekt blir utmanande gentemot publiken.
Ett annat gratisjobb han nyss gjorde vittnar hans färgglada plastarmband om, ett sådant som barn gör på förskolan. Det fick han som tack när han hjälpte några elever på Medborgarskolans Kulturama genom att medverka i deras kortfilm.
Vad är det egentligen som driver dig i arbetet?
– Hm … om det hade varit pengar skulle du sett mig dyka upp både här och där, så det är det inte.
Han funderar en stund innan han liksom tar sats.
– Jag vill tro på kraften att jag kan beröra människor genom att berätta en historia tillsammans med andra. Sedan drivs jag av utmaningar, jag vill fan aldrig hamna i att tänka: ”Nu kan jag det här”. För som skådespelare har man ingen botten, man blir aldrig klar.
Så jobbet går aldrig på rutin?
Magnus ser ut som om han inte ens förstår det ordet.
– Rutin? Nej. Jag har en elitistisk tävlingsmänniska i mig. Varje föreställning ska jag prestera mitt bästa, något annat finns inte. Sen kan man ha dåliga kvällar, visst, men det ska ändå vara målet. Det är en form av prestationsångest, att man inte är så snäll mot sig själv i alla lägen. Jag är oerhört självkritisk.
Mixat med lättsamhet och humor finns ett djupt allvar i Magnus. Han tar seriöst på allt han gör. Redan 2010 stack han ut hakan rejält i en debattartikel om att filmbranschen är feg och kommersiell. Det tycker han fortfarande.
– Vi är helt kontrollerade av algoritmer och att se till målgrupper i första hand, det konstnärliga tänket försvinner på vägen. Man borde öppna upp mycket mer för nyskapande författare och draman, våga mer. Jag skulle önska att det fanns en mycket vidare syn på vad film och andra berättelser kan vara.
Drömmer om att regissera
Magnus tar streamingtjänsterna som exempel.
– Det är ett enormt utbud, men samtidigt likriktat. Vi lever i en tid där allt går så snabbt, allt är förgängligt och övertydligt, man låter inte folk tänka själva.
Nu har han bestämt sig för att förverkliga drömmen om att regissera själv. Manuset är ”i stort sett klart” och han letar efter en producent.
– Det är en ... som de flesta skulle säga, en ”smal” film. Ett litet kammarspel, ett relationsdrama.
Du gick också utanför skådespeleriet när du spelade in en skiva ihop med din son Leo, med egna låtar och texter. Du var inte rädd för att bli häcklad – liksom ”skådis vill bli artist”?
– Nej, jag gick på min känsla, jag ville göra det här. Det var skitläskigt. Men vänd på det – det är lätt att sitta och tycka och inte göra något. De som vågar kasta sig ut, de har ändå modet att göra något. Det modet vill jag aldrig tappa. Sen får folk tycka att jag är pretentiös, men jag bryr mig faktiskt inte. Det är viktigt för mig att våga testa nya saker, jag har alltid haft det i mig.