Fritidspedagogen Lena Widgar Jenelius drog vinterjackan tätare omkring sig. Det blåste iskallt mellan radhusen när hon gick till jobbet på Lundskolan i Viksjö norr om Stockholm.

Efter en lång karriär som grafisk formgivare hade hon blivit uppsagd. Lena valde då att starta eget men livet som frilans var tufft och till slut blev situationen ohållbar. Hon hoppade in som timvikarie inom skolan och arbetet var både kul och otroligt utmanande.

– Jag närmade mig 60 och hade inte riktigt orken som krävdes för att jobba i skolan.

Märkte av ålderism

Lena ville tillbaka till reklambranschen men det var i princip omöjligt. Hon hade märkt av ålderismen redan i 40-årsåldern men nu fick Lena inte ens komma på intervjuer till jobb hon var mer än kvalificerad för.

– När jag tog en distanskurs på Berghs school of communication var det en tjej i 35-års åldern som sa att hon kände sig omsprungen av sina yngre kollegor. Kul … tänkte jag.

Att jobba på skolan till 67 års ålder kändes omöjligt. Den grafiska banan verkade stängd, och att försörja sig på sin verkliga passion – att skapa kläder i merinoull gick inte heller. Ibland kändes allt hopplöst.

Men den där kalla aprildagen förändras hennes liv för alltid.

Lena skulle precis sätta igång att baka bröd på fritids när hon fick ett samtal från ett okänt nummer. Säkert en telefonförsäljare tänkte Lena och svarade inte, men strax därefter kom ett sms från Postkodlotteriet som sa att hon vunnit en summa pengar.

– Jag fick ju spader! Jag sa till barnen att de fick vänta med baket medan jag gick och ringde upp.

Efteråt kom Lena på att hon kanske blivit lurad, då hon hört så mycket om bedrägerier via telefon.

– Jag tänkte gud vad klantigt att jag gick på det där, och vad sa jag till han som ringde egentligen?!

Men när hon loggade in på lotteriets hemsida stod det att hon var en av vinnarna. Ett par dagar senare kom Sandra Dahlberg och knackade på hemma hos Lena och maken Åke.

– När jag drog min lott hade jag vunnit över en miljon kronor, det var helt otroligt och jag kände mig vimmelkantig.

Men Lena hade ju tre lotter. Fanns det alltså en chans att vinna mer pengar?

Grannyra i Jakobsberg

Den 16 april var det dags för Grannyra i Jakobsbergs centrum och 110 miljoner kronor skulle delas ut till dem med rätt postnummer. Stämningen var hög, det bjöds på korv och kaffe och Medina spelade, men Lena var alldeles för nervös för att få i sig någonting.

– Det gick som i slow motion. När det gick upp för mig att det var vår kod de dragit blev det som ett gytter i huvudet. Alla med den koden började gå upp på scenen, vi fick blommor och var helt stela av köld och nervositet. De första som vunnit fick ta emot en check på cirka 2,8 miljoner. Först trodde vi att alla skulle få lika mycket men sedan steg summorna till fem-sex miljoner.

Till slut var det Lenas tur och då rullade ett videoinslag igång som spelats in hemma hos henne vid den första utdelningen. I klippet gick Lena runt i en onepiece, lagade havregrynsgröt och kollade morgon-tv.

– Det var ju smått pinsamt eftersom flera kollegor och barn från skolan stod i publiken och hejade men det får man ju bjuda på, säger Lena och skrattar.

Äntligen var det dags för henne att dra sin lott.

– När jag ser den här siffran, 8,4 miljoner. Ja, då liksom stannar världen. Det är så mycket pengar att det går inte att ta in.

Otroligt! Vad är det första du gjorde efter vinsten?

– Jag och Åke åkte hem till oss och käkade, våra tre barn och barnbarn kom över och åt halloumiburgare så det var inget jättespeciellt. Men sedan på fredagen när inslaget skulle visas på tv gick vi med några vänner och såg Moulin rouge och och firade både innan och efter. Vi tittade på Grannyran på mobilen på High Bar i Stockholm och skålade med våra kompisar. Det första jag gjorde efter det var att säga upp mig.

Alltid varit kreativ

Lena, som alltid jobbat stenhårt, har inga planer på att sitta hemma och rulla tummarna efter vinsten.

– Det största för mig är att få jobba med min passion, mitt hantverk, fullt ut.

Ända sedan Lena var liten har hon älskat att sy, måla, klippa och klistra. Drömmen var alltid att bli modedesigner och parallellt med sin karriär som grafisk formgivare har Lena skapat kläder i merinoull som hon sålt på olika marknader runt om i Sverige.

Hur vill du utveckla ditt klädföretag nu?

– Jag har en kollektion på gång, dels med yogakläder i bomullstrikå. Sedan jobbar jag med mina stickade plagg i både vuxen- och barnstorlek, det är gulligt att man kan matcha med barn och barnbarn. Min dotter arbetar med webb och hon ska hjälpa mig med en ny hemsida och webbshop.

Lenas man Åke är lite yngre och jobbar fortfarande, vilket han trivs bra med. Men paret har kommit överens om att han också ska sluta tidigare för att de ska kunna njuta av pensionen tillsammans.

– Våra barn har inte bett om någonting men de är i stadiet att de startat familj och börjat titta på hus så där vill vi ju gärna hjälpa till också.

Stannar i radhuset

Lena och Åke bor i ett radhus sedan 28 år tillbaka och först var tanken att flytta till en villa. Men till slut bestämde de sig ändå för att bo kvar i huset där de trivs.

– Det är otroligt dyrt att köpa en villa i Stockholmsområdet och vi vill stanna kvar runt Järfälla där vårt barnbarn Essa bor, så att vi kan hjälpa till med hämtning och lämning. Vi har även vårt lantställe vid Hjälmaren där vi har mer frihet och naturen nära.

Lite renovering blir det också som en ny tvättstuga, och paret har unnat sig nya fårskinnsfåtöljer.

– En annan stor grej för mig är att jag ska köpa en ny bil, alltså helt sprillans. Det har jag aldrig gjort förut. Det är superlyxigt!

Har du fått några negativa reaktioner efter vinsten?

– Jag fick ett handskrivet tiggarbrev. Det var obehagligt och då tänkte jag, vad händer härnäst, kommer vi få inbrott?

Lena har även märkt av en del avundsjuka från personer i hennes närhet.

– Ingen har varit otrevlig men man blir behandlad på ett annat sätt än tidigare. Jag kan inte säga att jag tycker att någonting är dyrt längre, även om jag tycker det, för då får jag en kommentar tillbaka – ja men du har ju råd.

Blir du mer privat nu?

– Ja så blir det, jag kan inte vara mig själv fullt ut i alla situationer utan får tänka på vad jag säger mer. Men jag förstår verkligen att det sticker i ögonen på folk som har det tufft. Det skulle det göra för mig också.

Hur har livet förändrats efter vinsten?

– Det är ju att jag slutat jobba. Men den förändringen kommer nog kännas mer efter sommarsemestern.

Hösten ligger helt öppen för Lena, hur dagarna kommer se ut, det vet hon inte.

– Jag är så van vid att behöva kämpa och få ihop pengar till allt man ska göra, en resa, en begagnad bil, huset. Nu är jag helt fri att göra vad jag vill, det är svindlande.

5 mest attraktiva länderna att pensionera sig i som svensk