10 år efter terrordåden i Paris: Vännens sorg efter döda svenskan

Krimfallen som skakade Sverige

När första bomben sprängs klockan 21.20 den 13 november 2015 utanför Stade de France i Paris jublar publiken inne på arenan. De tror att den höga smällen är en bengal under den pågående vänskapsmatchen mellan Frankrike och Tyskland. Utanför har en självmordsbombare precis sprängt sig och mördat en busschaufför.

Vad ingen vet då är att det här är starten på en tre och en halv timme lång mardröm.

Bara tio minuter senare spränger sig nästa självmordsbombare utanför samma arena. Ingen dör under den sprängningen, förutom självmordsbombaren själv.

Gemensamt för självmordsbombarna är att de nekats inträde på Stade de France, där Frankrikes president François Hollande sitter i publiken just denna kväll, bland tiotusentals åskådare.

När bomben detonerar skriker publiken igen, men denna gång undrar fler vad som händer. Ljudet är så öronbedövande att en spelare tittar upp mitt i en passning.

Presidenten förs i säkerhet, men matchen fortgår precis som vanligt och publiken är fortfarande ovetandes om vad som skett utanför arenan.

En svensk kvinna dör

Ungefär samtidigt, åtta kilometer därifrån, öppnar flera personer eld mot två restaurangers uteserveringar med ett automatvapen från en bil. På en av restaurangerna, Le Petit Cambodge, på Rue Alibert, sitter ett kompisgäng med svenskar.

När smattret från automatvapnet hörs kastar sig 23-åriga Vera in genom dörren på restaurangen. Hennes vän Sofia springer bort från ljudet in i en butik för att ta skydd. När Vera lyfter på huvudet för att se om personen som skjuter fortfarande är kvar får hon ögonkontakt med en av gärningsmännen genom glasrutan.

– Jag kommer ihåg hans blick. Jag ser att han ser mig, berättar hon i P3 Dokumentär, avsnittet Terrordåden i Paris.

Hon beskriver hans blick som likgiltig.

– Han avfyrar skott. Det bränner till väldigt snabbt, sen känner jag inte så mycket mer, säger hon.

Vera har blivit skjuten med två skott i vänster axel. Det är blod överallt.

När gärningsmännen försvunnit är det många som skriker, men också många som tystnad för gott. En av dem är Veras bästa vän sedan barnsben, en 25-årig kvinna från Västerås. Hennes pojkvän bär ut hennes livlösa kropp och lägger den på gatan utanför. Vera säger att de direkt förstår att hon är död.

– Det är väldigt overkligt, säger hon i P3 Dokumentär.

Vera minns fortfarande sin väns hemtelefonnummer och slår det för att meddela vännens föräldrar, men hon klarar inte av att ge dem dödsbeskedet själv. Hon lämnar över telefonen till vännens pojkvän.

Inget är någonsin sig likt igen.

15 personer ligger döda vid restaurangerna och lika många är skadade.

Hämnd mot Frankrike

Under tiden har gärningsmännen fortsatt sin mordturné. Ytterligare restauranger och barer beskjuts.

Inne på restaurang Comptoir Voltaire sätter sig en man och gör en beställning innan han utlöser sitt bombbälte. Han dör, men dödar inga andra. Däremot skadar han femton personer.

Ungefär samtidigt tar tre personer sig in på konsertlokalen Bataclan. Klockan är 21:40. På scen den här kvällen står det amerikanska rockbandet Eagles of Death Metal. Lokalen är fullsatt och när smatter från automatgevär hörs förstår publiken först inte allvaret. De tror att bandet har pyroteknik på scen.

– Allahu Akbar! Det här är en hämnd för att Frankrike bombat Syrien, skriker en av gärningsmännen.

När de första poliserna anländer till konsertlokalen skjuter de mot en av gärningsmännen och hans bombbälte självutlöser. Samtidigt tar två av gärningsmännen runt 20 personer som gisslan.

– Den första som inte gör som jag säger får en kula i huvudet, hörs en av gärningsmännen säga enligt en inspelning från konsertlokalen.

Gisslandramat pågår i två fruktansvärda timmar men slutar med att franska insatsstyrkan fritar gisslan samtidigt som en av männen spränger sig själv. Den andra mannen ska precis utlösa sitt bombbälte när han skjuts ihjäl. Polisinsatsen är över på tre minuter.

I lokalen luktar det metalliskt av blod samtidigt som dödsoffrens telefoner ringer för fullt. Överlevare leds ut av poliser och ombeds att inte titta sig omkring. 90 personer är döda och över 300 är skadade.

Men attackerna är inte slut här.

Angripare skjuter vid två adresser till, dödar ytterligare 24 personer. En gärningsman detonerar sin självmordsväst vid en McDonalds nära Stade de France. Han tar med sig en kvinna in i döden.

Totalt dör 137 personer, varav sju terrorister, och över 400 personer skadas i det som i dag kallas för terrordåden i Paris.

Terroristen ber om ursäkt

Dagen efter tar Islamska staten, IS, på sig dådet och jakten efter gärningsmännen är i full gång.

Senare visar det sig att det var nio män som utförde attacken, fördelade på tre grupper med tre män i varje grupp. Sju attantatsmän dog i attackerna och två blev ihjälskjutna av polisen fem dagar senare när deras gömställe stormades. Bland dem fanns Abdelhamid Abaaoud, som räknas som hjärnan bakom attacken.

Totalt döms 20 män för inblandning, varav en av dem är svensk, Osama Krayem från Malmö. Hans fingeravtryck hittas i lägenheten där bomberna tillverkats. Han får 30 år bakom lås och bom.

Den franske medborgaren Salah Abdeslam, som skjutsade gruppen som utförde attacken vid fotbollsstadion, får livstids fängelse utan möjlighet till villkorlig frigivning. Han skulle egentligen själv ha deltagit aktivt i attacken men fick kalla fötter och gjorde sig av med sin självmordsväst.

Under alla förhör håller han tyst, men vid rättegången tar han till orda.

– Jag vill framföra mina kondoleanser och rikta en ursäkt till alla offer. Jag vet att hatet finns kvar, men jag ber er att hata med mig måtta, säger han med tårar i ögonen.