13 kvinnor mördades – men var Alberto verkligen Bostonstryparen?

Krimfall: Grillade sin mans huvud i ugnen

Under drygt två års tid mördade och våldförde sig Bostonstryparen på 13 kvinnor i Boston. Offren var alla respektabla kvinnor, de flesta var medelålders eller äldre.

Den 14 juni 1962 hittas hans första offer, 55-åriga Anna ­Slesers, i badrummet av sin son. Anna har strypts med sitt eget skärp. Bostonstyparen kommer dock i fortsättningen att använda sig av sina offers ­nylonstrumpor.

Efter mordet på Anna dröjer det bara två veckor innan 85-­åriga Mary Mullen stryps brutalt i sitt hem. För varje nytt offer sprider sig skräcken i staden. Innan ­sommaren är slut har sex kvinnor mördats.

Det som bekymrar polisen är att det inte syns några spår efter inbrott, vilket innebär att kvinnorna frivilligt släppt in mördaren i sitt hem. Mannen de jagar måste ge ett väldigt förtroendeingivande intryck när han ringer på kvinnornas dörrar ...

Under hösten 1962 upphör plötsligt morden och polisen får möjlighet att samla ihop sina olika spår och jämföra bevis­materialen. Men de har inte hunnit få fram någon misstänkt när 20-åriga Sophie Clark hittas strypt i sitt hem den 5 december. Paniken ökar, Bostonstryparen är tillbaka och ingen tycks gå säker.

Trots detta fortsätter mördaren att bli insläppt av sina offer. Från den 31 december 1962 till den4 januari 1964 mördas ytterligare sex kvinnor i sina hem.

19-åriga Mary Sullivan blir Bostonstryparens 13:e och sista offer. Även hon stryps med en strumpa. Mördaren visar också sinne för grym humor, genom att lägga ett Gott nytt år-kort vid hennes fötter.

Kallas Mätningsmannen

Den långa raden av olösta mord får nu polisen att tillsätta en ­specialgrupp. Under ledning av åklagare Edward Brooke har gruppen högsta prioritet – hitta Bostonstryparen.

Under det digra polisarbetet stöter gruppen på en våldtäktsman, kallad Gröna mannen på grund av sin klädsel. Gröna ­mannen kopplas samman med ett hundratals inbrott och flera våldtäkter. Ett av vittnena lämnar ett tydligt signalement, som ­polisen kopplar till den i medierna kallade Mätningsmannen, som man just gripit.

Under förevändning att han arbetar för en modeagentur har Mätningsmannen ringt på hemma hos kvinnor och erbjudit sig att ta mått på kvinnorna för att se om de kan bli modeller.

Mätningsmannen visar sig ­vara Albert DeSalvo. En gift tvåbarnsfar utan någon större skolning eller utbildning, men med ett övertygande sätt.

När polisen i november 1964 förhör Albert erkänner han att han är Gröna mannen. Men han antyder också att han kan vara Bostonstryparen.

– Om ni visste hela historien skulle ni inte tro på den. Men det kommer att avslöjas, ni ska få se.

Polisen är övertygad om att Albert ljuger för att få uppmärksamhet men skickar honom för säkerhets skull till Bridgewatersjukhuset där han undersöks av psykiatrikern Ames Robey.

På sjukhuset finns även ­George Nasser, en såväl farlig som smart brottsling som snart blir Alberts förtrogne. Och det är Nasser som tipsar advokat F Lee Bailey, som utsetts till Alberts advokat, om att hans kamrat har något att berätta.

Rymmer från sjukhuset

Den 6 mars 1965 tar Bailey med sig en diktafon in i cellen till Albert och får snart ett efter­längtat erkännande – han är Boston­stryparen. Ju mer Albert berättar, desto mer övertygad blir advokaten om att polisen fångat rätt man.

– Albert DeSalvo är doktor Jekyll, men polisen letade efter mr Hyde.

Trots att polisen är övertygad om att de fångat rätt man har de inte tillräckliga besvis­material för att kunna knyta Albert till Bostonstyparen, i stället döms han efter många och långa rättegångar i januari 1967 till livstids fängelse för de över 400 inbrott och flertalet våldtäkter som Gröna mannen begått.

Albert DeSalvo döms till livstids fängelse men är i början av sitt straff kvar på Bridgewatersjukhuset. Han blir däremot inte lång­varig där. Bara en månad senare rymmer han tillsammans med två medfångar, mördaren Frederick E. Erickson, 40, och rånaren George W. Harrison, 33.

Polisen sätter in alla sina ­resurser för att hitta de livsfarliga rymmarna. En lapp hittas i Alberts säng, adresserad till sjukhuschefen, där Albert berättar att han rymt för att uppmärksamma de dåliga förhåll­andena på sjukhuset.

Bara tre dagar senare lämnar han in sig själv till polisen och får i stället sitta av sitt livstidsstraff på Walpolfängelset. Vad som hände med hans medrymmare, förtäljer inte historien.

Mördas i cellen

Sex år senare, natten till den 25 november 1973, får Albert DeSalvos liv ett abrupt slut då han knivmördas av en annan intern.

Bara timmarna innan mordet har en vettskrämd Albert ringt Ames Robey, psykiatrikern som undersökte honom, för att berätta vem som verkligen var Bostonstryparen.

– Han ville träffa mig för att berätta vem som verkligen var Bostonstryparen. Så vi bestämde att ses redan nästa morgon.

Hur kunde någon ta sig in i Alberts cell? Veckan innan mordet hade han bett om att få förflyttas till en säkrare cell. Men det räckte tydligen inte.

– Någonting var på gång i fängelset. Därför var Albert angelägen om att vi snabbt skulle träffas så att han fick berätta allt, förklarade Robey.

Öppnar graven

Här skulle berättelsen om ­Bostonstryparen kunnat sluta, om det inte vore för Mary Sullivans släktingar. Både de och Alberts familj är nämligen övertygade om att Albert inte mördade de 13 kvinnorna.

Under förhören med Albert beskrev han ingående samtliga mord. När Mary Sullivans anhöriga fick läsa om mordet på Mary såg de att alltför många bitar inte stämde, det var tydligt att Albert hittat på. Och kanske var det så.

Albert förklarade senare att han hoppades att hans berättelse skulle bli både film och böcker. På så sätt skulle hans familj få pengar, eftersom han själv satt i ­fängelse.

År 2000 fattar domstolen beslutet att öppna Mary Sullivans och Albert DeSalvos gravar för att ta dna-prov, något som inte var möjligt 1967. Proven visar sig inte matcha varandra, Albert kan alltså inte vara Marys mördare, menar släktingarna.

Men åklagaren får till stånd en ny provtagning 2013. Med förfinad teknik finner man nu prov som kopplar Albert till Bostonstryparens offer. För det amerikanska rättsväsendet är fallet därmed avslutat.

Men Marys och Alberts släktingar är inte övertygade. De tror fortfarande att Bostronstryparen lever och är på fri fot.

Vem mördaren var visste kanske Albert DeSalvo, men sanningen tog han med sig i graven.