Vi är alla tillsammans med varandra. Det är inte en som har två, utan alla tre har två partners, om man säger så.
Jag älskar Erik jättemycket. Erik och jag har också en kärleksrelation.
Det är ju annars en vanligt förekommande tanke eller fördom att Linda lever med två män.
Men i det här förhållandet så lever vi tillsammans och älskar varandra, alla tre.
Vi gick först som vänner och sen så utvecklades det till mer än bara vänskap där under hösten.
På något sätt så hamnade vi tillsammans där på en personalfest och sen dess är det ju vi.
Man tänkte kanske att det var en engångsgrej, något som hände, sen så kommer vi att låta som att det inte har hänt dagen efteråt.
Men så var det inte, utan vi träffades faktiskt dagen efteråt för att det inte skulle bli en tryggt stämning, om man säger.
Det var inga problem. Inget som jag kände var någon konkurrens med mig, det var det inte.
Jag gillade ju både Erik och Linda jättemycket, men såklart jättemånga konstiga tankar som uppstod när man träffar ett par som man gillar.
Barnens reaktioner på det här har egentligen inte varit något större problem.
Vi satt ner med barnen ganska tidigt, jag tror det har gått kanske en vecka efter han flyttat in.
Då berättade vi att han nu bor här och vad tänker ni om det och svaret var, jaha vad bra, får man mer fika.
Idag umgås vi med alla, sen är det kanske fortfarande lite spänt med vissa släktingar och nära så är det, men inte mer än att vi inte kan vara på samma ställe och umgås.
Många kan ha fördomen att det handlar bara om sex, det är det enda vi gör, överallt och alltid. Vi har ett vanligt liv, precis som alla andra.
Det svartsjuka har uppstått vid olika tillfällen, framförallt i början av vårt förhållande, för då var det helt nytt och vi visste inte riktigt vad vi hade att förhålla oss till, inga regler eller ramar, men det löser man med att prata mycket med varandra och se till så att alla blir sedda och hörda och mår bra.
Vi är fler att prata med, vissa dagar är man själv lite tystare, då är man kanske mer med den som är tystare, nästa dag måste man utbilda och prata med någon, då väljer man den andra, barnen har fler att ty sig till.
Det positiva är att man aldrig är ensam, det är alltid någon som är i närheten man kan prata med.
Det jag känner för min familj idag är att jag är så glädjig över att vi tog det här steget att gå utanför normen och bilda en familj med tre vuxna, fast man inte egentligen kan, om man säger så.
Vi är en helt vanlig familj, även om vi är extra allt.
gu.se