Han tog min hand när jag låg och sov och la på hans könsorgan och så tog jag bort den.
Jag berättade inte för någon när det väl pågick, just för att jag kände att det var jag som hade gjort fel och att det inte var han som hade gjort fel.
Allting började egentligen med att det blev lite mer närgånget.
När vi kom ifrån Kina i laget så kunde jag få en kram, sen blev det till smekningar och så gick det ett tag och så kunde det fortsätta till att det blev över brösten.
Sen tog han mig inanför.
Han tog min hand när jag låg och sov och la på hans könsorgan och så tog jag bort den.
Sen lade han tillbaka den.
Sen vände jag mig om så att det inte skulle kunna hända igen.
Jag mådde inte jättebra. Jag var väldigt osäker på mig själv och vad som hade hänt.
Jag förstod inte riktigt. Tanken gick i hela tiden som att det var vad som hände.
Att jag inte uppfattade vad som hände.
Jag såg verkligen bara att det var jag som hade råkat göra någonting som var fel.
Och inte tvärtom.
Jag gick ju bara och trippade på sån ifall att han skulle säga till någon och att jag skulle åka dit och inte att det var jag som skulle berätta för att få hjälp.
Det fanns inte.
Men det var ju jag som gick runt och skämdes och inte ville att någon skulle veta.
Jag förstod hur besviken hon skulle bli. Inte på mig naturligtvis men på hela situationen som har varit.
Att hon har inte märkt någonting. Att hon har trott att han har varit en bra människa som har fått vistas i vårt hem.
När mamma förklarade för mig att du måste få din rättvisa igenom.
Och gör du inte någonting så kommer du leva med det här resten av livet om du inte tar tag i det.
Och står upp för dig själv.
Och så hör jag att hon gråter och säger att jag vann. Så jag brast ut mitt i butiken.
Och min butikchef hon fattar ju vad det var så hon sprang fram och kramade mig.
Det var en jättelättnare i hela kroppen verkligen.
Det var jätte, jätte, jätte skönt.
Jag känner ju direkt så fort jag går av tåget så blir det som ett slag i ansiktet lite.
Jag är inte alls bekväm med att vara här.
Mycket för att det är så mycket negativt som hänt mig på sista tiden.
Jag har också den här känslan att man hela tiden går runt och är otrygg och bekväm.
Och självklart också att jag absolut inte vill stöta på honom.
Och det vet jag, det gör jag inte om jag bor någon annanstans.
Det är så fruktansvärt svårt att få någon dumd när det just handlar om sexuella övergrepp och våldtäkter.
Det bara skrivs som att man hela tiden lyckas inte. Du kommer bli nekad.
Men för mig så blev det inte så.
Då känns det lite som att jag har ansvaret att visa att du kan också lyckas.
Istället för att man, om man inte ska säga till någon, man ska gå därinne allting själv.
Alltså ut med det och våga anmäla. Det är i alla fall det bästa jag har gjort.
Jag har blivit mycket starkare i mig själv.
Efter allt detta, just för att det är så fruktansvärt hemskt och tufft att gå igenom det som jag har gjort.
Jag känner ingen skam överhuvudtaget.
Vilket jag är så extremt tacksam över.
För jag har verkligen kommit så långt nu att jag har förstått att det spelar ingen roll ifall jag inte sa emot.
Det är inte mitt fel på främmare.
Svensktextning.nu