Jag brukar prata med henne och berätta hur mycket jag älskar henne, hur mycket jag saknar henne.
Jag kan inte riktigt förstå hur jag ska klara att leva utan henne.
För mig rasar hela världen när du får reda på det här om ditt barn.
Vår framtid, vad kommer den att innebära?
Man har ju alltid den där tanken att Elinora klarar sig kanske längre.
Hon kommer vara en stark tjej.
Man sätter på skyddsmekanismer direkt för annars skulle man krascha direkt.
Det går aldrig att förlika sig med något sånt.
Hon lärde sig att aldrig prata. Hon hade sina egna ljud. Vi visste precis vad hon ville.
Hon var väldigt tydlig. Hon hade en fantastisk personlighet fast hon var begränsad i vad hon kunde göra.
Men vi förstod henne och hennes assistenter.
Elinoras framställning
Klart det är otroligt krävande. Det är det på många olika sätt.
Man är orolig hela tiden för sitt barn.
Samtidigt är det det bästa som har hänt mig i mitt liv.
Det är min underbara lilla flicka. Vi har haft så otroligt vackra stunder tillsammans.
Hon har lärt oss så mycket.
Emma hade alltid kontroll på Elinoras mående.
Och det är otroligt att Emma hade den kontrollen.
För Emma är inte sjukvårdsutbildad. Hon är Elinoras mamma.
Och jag hör att Emma inte har kontroll här. Hon är livrädd.
Nu hörde jag mitt barn i bakgrunden. Hon skrek inte men hon försökte göra det.
För hon mådde så dåligt.
Det kändes som att jag hade sovit tio minuter när hon kom och knackade på dörren.
Då visste jag att det var slut.
Elinora fick lyft mig på sin favoritmusik. Vi spelade Astrid Lindgrens barnbisar som vi alltid hade lyssnat på.
Och Inga. Tycker du om hon också?
Mm.
Vi ville ge henne allt hon tyckte om. Vår närhet och kärlek.
Det var otärligt att ligga bredvid henne samtidigt som det var så vackert.
Man ville bara suga in varje sekund för man visste att det var den sista tiden med henne.
Och sen så mötte vi en man från begravningsbyrån som på ett väldigt fint och värdigt sätt tog emot Elinora.
Han frågade mig, får jag överlåna ditt barn?
Så sa jag, överlåna? Jag får ju aldrig tillbaka henne.
Så sa jag, överlåna? Jag får ju aldrig tillbaka henne.
Han tog henne där.
Den sista gången vi fysiskt såg Elinora.
Det var full av kärlek, full av känslor.
Faktiskt lite minnesluckor.
Alltså bara att komma in och se den här lilla kistan.
Det var så fruktansvärt.
Och samtidigt när man då fylls av de här känslorna, av så många fina människor som kommit för att ta göd av henne.
Och det här vackra.
Ja.
Det känns ju vansinnigt tunt.
Jo, rättvist.
Jag ska sätta upp dem på väggen sen.
Jag har bara inte blivit färdig.
Oftast så känns det väldigt tungt, energilöst.
Man är trött, man är sorgsen, man är ledsen, man tänker mycket.
Man vill bara för sig själv.
Det är svårt att hitta balansen i livet igen.
Vad ska mitt liv bestå av nu?
Jag längtar bara efter Eleonora.
Hennes liv ska inte ha varit förgäves.
Hon har gett oss jättemycket kärlek, men det måste vara större än så.
Och inget barnstöd finns det någon mening i.
Ibland så säger folk att det finns en mening med allt.
Men inte med döden, för det är totalt meningslöst.
Men det här med livet, det är vårt ansvar att se till att Eleonora lever vidare.
Det är det viktigaste av allt.
Jag brukar prata med henne om den dagen vi ska ses igen.
Att hon har lärt mig så mycket som jag bär med mig.
Och att jag ska försöka göra något vackert av det.
Textning.nu