Julkalender del 6: Han var inte alls så som hon tänkt sig

Ninni såg efter Markus när han gick ner. Han var helt annorlunda än vad hon föreställt sig när Jakob berättat att hans vän var viltvårdare och skogsvaktare.

Hon visste inte riktigt vad hon egentligen hade förväntat sig, kanske att han skulle vara äldre och inte fullt så… så..

Inte ens i tankarna kunde hon finna ord för det hon kände. Men mannen hon träffat här nu var en osannolikt stilig karl. Lång, bredaxlad och muskulös. Det var garanterat muskler som han fått genom arbete och inte i ett gym, tänkte hon när hon gick in i de rum som hon redan betraktade som hemma. Här skulle hon vara tills hon fick styr på sin tillvaro igen.

Den varma pizzan gjorde Ninni sömnig. Hon hade lust att bara säga tack för maten och smita upp på sitt rum. Hon kämpade mot ingivelsen och reste sig för att plocka tallrikarna från bordet, men Markus hann före.

– Du kommer att få nog att göra när Maja kommer, sa han med ett litet leende. När min dotter upptäcker att du är här kommer hon inte att nöja sig med att vilja julpynta tillsammans med dig, hon kommer säkert också att vilja baka pepparkakor och göra julgodis.

– Jag skulle nog inte ha ringt till Markus, sa Jakob med ett skratt. Om du gillar att julpynta och att baka hade du kunnat bo på min soffa i stället. Vilken överraskning det hade blivit för Marika. Hon påstår alltid att jag har tio tummar när det är något som ska göras i köket. Hon verkar ha glömt bort att jag faktiskt klarade mig rätt bra på egen hand innan hon kom in i mitt liv.

– Du får skriva dig här på adressen nu framöver, sköt Markus in i samtalet. Du måste ha dina papper i ordning. Det kommer godsägaren att kräva också, om jag ska rekommendera dig till att vara med och jobba när vi har jaktmiddagar och liknande.

– Jag har tänkt på det, sa hon. Men det där med att vara skriven här…

– Det är ju här du bor just nu, sa Markus när hon tystnade. Sedan får du ser vart du hamnar, det kommer du nog fram till så småningom.

– Det blir väl Köpenhamn igen?

Jakob såg på henne med frågande blick.

– Jag vet inte faktiskt, sa hon ärligt. Jag vet inte om jag har lust att söka in till Musikkonservatoriet igen. Min röst är nog inte tillräckligt bra.

– Det var den i alla fall förr i tiden, protesterade Jakob.

– Det är längesen nu, sa hon lågt.

Under ett ögonblick var det helt tyst i det stora rummet, där de hade satt sig efter middagen i köket. Markus hade tänt i den öppna spisen och de satt alla tre och var mer eller mindre dåsiga.

– Nej, nu får jag nog se till att komma iväg, utbrast Jakob. Annars slutar det med att jag sitter här och somnar.

Ninni och Markus följde honom ut på trappan.

– Nej, men titta, utbrast Ninni. Det har börjat snöa.

Markus log.

– Jag hoppas det ligger kvar, då blir Maja helt överlycklig.

Ninni hörde både kärlek och längtan i hans röst och nu förkastade hon helt det första intryck hon fått av honom. Markus var inte arrogant, han var en varm och djupt empatisk människa.

De stod kvar tills de inte längre kunde se baklyktorna på Jakobs bil, då stängde Markus ytterdörren.

– Det känns säkert konstigt och obekvämt just nu, sa han. Men jag hoppas att allt reder upp sig till slut. Om du saknar något så är det bara att säga till. Jag stiger alltid upp mycket tidigt, men det behöver du inte bry dig om. Om jag har gått när du stiger upp imorgon, så är det bara att ta vad du vill ha till frukost i köket. Det finns alltid bröd i frysen, men jag har ett nytt också, som ligger framme.

– Det låter bra. Ninni bet sig i läppen.

– Tack för allting. Jag kan fortfarande inte fatta att jag är här.

Hon log lite.

– Det måste kännas konstigt för dig också att helt plötsligt ha en helt främmande person i ditt hus.

– Lite, sa han och log tillbaka. Men du är ju Jakobs vän och då måste du vara en bra människa. God natt Ninni, sov gott!

Del 7 hittar du på allas.se den 7 december.