Julkalender del 7: Hon trodde hon var ensam – fick onda aningar

När Ninni kröp ner under täcket virvlade tankarna runt i hennes huvud. Vad skulle hon ha gjort om hon inte av en slump träffat på Jakob i Hamburg? Hon visste inte riktigt, hon hade inte haft någon annan plan än att sätta sig på ett tåg till Danmark. Men sen då? Innan hon hann tänka mer föll hon in i en tung sömn.

När Ninni vakande dagen därpå var det helt tyst i det stora huset. Hennes mobil hade varit avstängd sedan hon hoppat på tåget i Berlin, men nu satte hon på den.

Horst hade ringt ett antal gånger. Han hade också skickat flera sms. Vissa var bedjande, andra var hotfulla. ”Om du inte kommer hem snart så vet jag inte vad jag gör.”

Hon rös till. Sedan skyndade hon sig in i badrummet och tog en snabb dusch.

Jag måste ringa till pappa, tänkte hon när hon en kort stund senare gick ner till det stora lantköket. Hon hittade en lapp från Markus där han skrev att hon skulle ta vad hon ville ha och att han skulle komma hem vid 12-tiden.

Hon tittade i kylskåpet och tog fram ost och smör. Sedan greppade hon mobilen igen. Efter en kort tvekan skrev hon till Horst att han skulle låta henne vara ifred, att hon inte tänkte komma hem igen.

Svaret kom direkt, men hon orkade inte läsa vad han skrivit. I stället skrev hon till sin far och berättade att hon lämnat Horst och åkt hem till Sverige. Hon avslutade med att skriva att han inte skulle oroa sig, för hon hade det bra.

Hon visste inte vad klockan var i USA, men han svarade på en gång: ”Ska jag komma hem? Är det säkert att allt är bra? Det var på tiden att du lämnade honom.”

Hon skickade ett lugnande svar. Sedan händerna för ansiktet och grät som om hjärtat skulle brista. Ensamheten sköljde över henne som en stor och uppslukande våg och hon förstod inte varför hon inte förrän nu erkände för sig själv hur ensam hon var.

Hon hade ju känt likadant redan då hon bodde tillsammans med Horst.

Kommer jag någonsin att kunna ta mig vidare, tänkte hon förtvivlat?

Hon visste inte hur det skulle gå till, men hon vägrade att begrava sig i självömkan. Både Jakob och Markus hade visat henne en tillit och vänlighet som var mer än vad hon kunnat drömma om.

Hon reste sig upp och plockade undan efter sig. Sedan gick hon planlöst omkring i det stora huset. Hon visste inte vad hon skulle ta sig för. Och hon ville inte gå över gränsen och började fixa och dona med någonting som inte var hennes.

Hela huset var vackert och stilfullt inrett, men det var tydligt att Markus inte använde alla rum, långt ifrån. Det fanns inte heller några spår av en kvinna. Varför bor han ensam i ett så stort hus? undrade hon. Kanske var det ett krav att viltvårdaren bodde här, hon visste inte säkert.

Hon såg ut genom de stora, spröjsade fönstren. Det hade slutat att snöa någon gång under natten, men det låg fortfarande ett tunt lager kvar på marken. Hon var rastlös och bestämde sig för att gå en runda medan hon väntade på att Markus skulle komma hem. Han skulle hjälpa henne att ordna med adressändringen. Hon hade kunnat göra det själv, men hon visste faktiskt inte exakt var hon befann sig. Hon hade ingen tillräckligt varm jacka med sig, så hon tog en som hängde i hallen. Den hade Markuss doft i sig och hon tvekade lite. Men så drog hon den på sig och gick ut.

Snön dämpade ljudet av hennes steg, Det var som om hon befann sig i ett äventyrsland, där de mörka träden var hennes enda sällskap. Av gammal vana ka­stade hon en blick över axeln, även om hon visste att Horst inte var där.

Han förstod naturligtvis att hon befann sig i Danmark nu. Det gjorde ingenting. Han skulle aldrig hitta henne här på denna gudsförgätna plats. Han trodde säkert att hon var i Kalmar, men även om han åkte dit skulle han inte hitta henne. Det var trots allt flera mil från godset mitt på småländska höglandet och hur skulle han kunna lista ut att hon bodde mitt i skogen? Den tanken skulle aldrig slå honom.

Ett stort leende gled över hennes ansikte. Hon lyfte upp armarna mot himlen och viskade:

– Jag är fri, äntligen är jag fri.

Hon skrattade högt. Så såg hon en rörelse i ögonvrån, något som inte borde vara där eftersom hon trodde sig vara ensam och hon vände sig hastigt om.

Del 8 hittar du på Allas.se den 8 december.