Ninni är på flykt från sin våldsamme pojkvän och har fått hjälp av en gammal vän att ta sig till Sverige och till godset Pieborg där hon kan få både bostad och jobb. Läs julromanen Änglar i snön – nytt avsnitt på Allas.se varje dag fram till jul!
Ninni hade svårt att avgöra om Markus ögon var
bruna eller djupt mörkblå. Men hon kunde tydligt känna att han inte var
särskilt begeistrad över att hon skulle bo i huset, trots att han gått med på
det.
Hon visste inte riktigt vad hon hade förväntat
sig. Kanske att han skulle vara som Jakob och att han skulle tycka om henne?
Men varför skulle han göra det? Hon var en
främling som han blev påtvingad och just nu såg det ut som att han trodde att
hon hade ihop det med hans vän.
Huvudpersoner i Änglar i snön
Ninni, sångerska på flykt Jakob, Ninnis barndomsvän Horst, Ninnis ex-pojkvän Markus, viltvårdare på godset Pieborg och Jakobs vän
När hon hälsade på honom var hans ansikte
allvarligt och utan minsta glimt av leende. Hon hörde Jakob berätta att han
vinkat av sin flickvän och då lyste de mörka ögonen upp en smula.
– Träffade du Marika? frågade han henne.
– Marikas tåg hade redan åkt när jag och
Ninni sprang in i varandra, svarade Jakob innan hon hann säga någonting.
– Så synd. Marika är en person man inte kan
låta bli att tycka om.
– Det hoppas jag, sa Ninni och såg lugnt in i
Markus ögon. Jakob förtjänar den allra bästa.
Hon tog ett djupt andetag och fortsatte lite
osäkert:
– Jag är så tacksam att jag får hyra en del
av ditt hus. Jag…
Hon tystnade.
– Jakob har berättat lite om din situation,
sa Markus när hon fortsatte att tiga. Men låt oss gå in, så ska jag visa dig
vilka rum du kan hyra.
– Har Jakob även berättat att jag gärna
jobbar på gården om det är möjligt och när det behövs? Jag hade kunnat betala
av hyran på det sättet.
– Det har han.
Markus klev åt sidan så att hon och Jakob
kunde gå in.
– Det ska nog ordna sig allting, sa Jakob
tröstande.
Han räckte henne ryggsäcken, som innehöll de
få ägodelar som hon fått med sig från lägenheten i Berlin. Så följde hon efter Markus
uppför en ganska bred trappa som gick från hallen upp till rummen ovanpå.
– Rummen har inte blivit städade sedan någon
gång tidigt i höstas, men ingen har bott i dem heller sedan dess, sa han och
öppnade dörren till ett rum som var både stort och ljust.
Längst bort i rummet fanns en dörr som ledde
in till ett annat rum, en liten kokvrå.
– Det är ju en hel liten lägenhet, flög det
ur henne.
Hon gick fram till fönstret och såg ner på en
gräsmatta där det i ena hörnet fanns en studsmatta och en gungställning. I
motsatta hörnet stod ett åttakantigt lusthus, vid sidan av ett mindre växthus.
– På sommaren är det riktigt fint därute,
hördes hans röst säga bakom henne. Men just nu är det mest grått och mera
grått.
– Det ser fint ut, sa hon. Jag är så tacksam.
Det här är så mycket bättre än allt jag hade kunnat hoppas på när jag lämnade
Berlin i morse.
– Du måste vara trött.
– Lite grann kanske, log hon.
– Jag går ner och beställer några pizzor. Jag
antar att Jakob vill stanna och äta innan han kör vidare. Jag ska förresten
visa dig badrummet också.
Hon följde efter honom igen. Mittemot hennes
rum öppnade han en dörr och slog ut med handen.
– Det är inte så stort, men det är
funktionellt. Det ska finnas några nya tandborstar i ett skåp, om du inte fick
med dig en.
Horst skulle ha märkt direkt om min tandborste var borta
– Det fick jag inte, sa hon och bet sig i
läppen. Horst skulle ha märkt direkt om min tandborste var borta. Jag hoppas
att han fortfarande tror att jag är kvar någonstans i Berlin.
Hon märkte att Markus såg på henne. Kanske
borde hon inte ha nämnt Horst nu, men Jakob hade ju i stora drag berättat om
varför hon flytt hals över huvud..
– Det är ditt badrum så länge du är här, sa han. Det finns två till i huset, så
det ska vi nog klara. För övrigt så kommer min dotter hit till helgen.
– Jag hoppas att hon inte blir alltför besviken när hon ser att det finns en…
gäst här när hon kommer, sa Ninni.
– Maja kommer att bli överlycklig, men jag kan inte lova att hon inte kommer
att börja tjata om att ni ska börja julpynta. Maja älskar julen.
– Det skulle jag mer än gärna hjälpa henne med, om du tycker att det är okej.
– Det skulle
jag vara väldigt tacksam för.
Markus log
snett.
– Vi kan dra av det på hyran. Men nu ska jag gå ner till Jakob så att du kan
packa upp.
Han gav hennes ryggsäck en skeptisk blick, men han sa ingenting om att det
verkade vara försvinnande lite hon hade med sig.