Julkalender del 3: Hon insåg att hennes pappa hade rätt

Jakob log uppmuntrande mot henne och hon kunde motstå känslan av att vilja se sig om, se vem som satt nära nog för att höra, innan hon började att berätta.

Något fångade hennes uppmärksamhet och fick henne att tveka. Det hängde några julhjärtan i halm över disken.

Var det snart jul? Hon skakade lite på huvudet. Hon hade varit så fullt upptagen med annat att hon glömt vilken månad det var.

– Var ska jag börja? frågade hon olyckligt.

– Från början, sa han lugnt.

När hon inte sa någonting började han att prata.

– Du var alltid annorlunda från oss andra.

Han log lite.

– När vi lyssnade på Coldplay och Beyoncé försvann du liksom in i dig själv. Visst sjöng du med i låtarna och dansade du också, men det var aldrig din musik. Du älskade den klassiska musiken. Redan när vi gick i lågstadiet var det så.

– Vi lyssnade aldrig på något annat hemma, sa hon.

– Det vet jag. Din far… pianisten, som vi kallade honom, försökte alltid få mig att lyssna på den sortens musik. Han var stolt över dig, över att du sjöng både i skolkören och i kyrkokören. Och han höll på att spricka av stolthet när du tog din bachelor i musik.

– Jag kommer ihåg när du kom hem. Du var så stolt och glad. Du hade ett sabbatsår innan du skulle söka in på Musikkonservatoriet för att få en kandidatutbildning och sen skulle du… Nej, jag kommer inte ihåg vad det hette, men…

– Vad hände då, Ninni? Din far berättade att han skulle åka över till USA och… Gjorde han det? Och vad hände med dig? Plötsligt slutade du att svara när jag ringde, vilket jag inte gjorde så ofta, det erkänner jag. Ninni tog ett djupt andetag. Sedan log hon.

– Du har ett bra minne, sa hon. Hon suckade och blev allvarlig igen.

– Min far är i USA nu. Han träffade en amerikansk kvinna, Stephanie. De hälsade på mig i Berlin innan de reste vidare. Pappas hus är uthyrt tills vidare. Han ville inte sälja det, om ifall det inte skulle fungera med Stephanie och… Jag tror att han hela tiden visste att Horst inte var den rätte för mig.

– Horst är halvt dansk, halvt tysk. Jag träffade honom i Köpenhamn. Han övertalade mig att följa med till Berlin. Där kunde jag också ­utbilda mig till operasångerska.

Hon tystnade och såg ner i bordet. Det var som om hon plötsligt var tom på ord.

– Okej.

Jakob såg på henne med allvarsam blick.

– Din far fick alltså rätt. Det funkade inte med Horst.

– Ja, han fick rätt, sa hon. Men det vet han inte ännu.

Hon log bittert och fortsatte med låg röst:

– Min far har aldrig gillat Horst, trots att han från början inte visste någonting om hur han var. Då trodde jag bara att han var arg och ledsen för att Horst övertalade mig att fortsätta min utbildning till operasångerska i Berlin och inte i Köpenhamn. Men han såg redan då den sida av Horst som jag själv blundade för.

– Och nu har du lämnat honom, konstaterade Jakob lågt.

– Jag har flytt från honom.

Ninnis gröna ögon fylldes av tårar.

– Vilken tur att vi sprang på varandra i Hamburg, sa Jakob med mjuk röst.

– Det är faktiskt helt otroligt, instämde hon.

– Och vad händer när du kommer till Sverige? Är din fars hus fortfarande uthyrt?

– Det är det, men jag hade ändå inte kunnat flytta dit. Det skulle vara det första ställe Horst letar på.

– Så vad ska du göra? Har du ordnat någonstans att bo? Hon skakade på huvudet. En stor klump i halsen gjorde att hon inte kunde säga någonting på en stund. Sedan tog hon sig samman.

– Jag kommer på något.

– Du kan sova på min soffa några veckor. Det kommer att bli lite trångt när min flickvän kommer hem igen, fast… Vänta lite nu.

Jakob rynkade pannan. Sedan sträckte han sig över bordet och tog hennes hand.

– Jag har en vän som har massor av plats. Han är viltvårdare och någon slags skogsvaktare på godset Pieborg. Han bor i det som kallas för skogsvaktarstugan. Men det är ingen stuga, utan ett väldigt stort hus och jag är säker på att han skulle låta dig hyra en del av huset. Det ligger långt ute på landet, men om du vill leva lite anonymt är det ett perfekt ställe.

Ninni kände hoppet tändas. Sedan släcktes det igen. Hon hade inga pengar, men hon visste inte hur hon skulle berätta det.

– Jag provar att ringa honom, sa Jakob ivrigt.

– Jamen… jag har inga pengar. Jag har inget kreditkort och… inget pass. Jag har ingenting. Jag hade bara kontanter så att det räckte till en tågbiljett mellan Berlin och Köpenhamn.

Det var svårt att få fram orden men nu var det sagt. Jakob tappade hakan men samlade sig igen.

– Är det så illa alltså? Det fixar vi, Ninni, sa han snabbt. Du kan låna av mig. Och det där med passet, om vi skulle ha otur och fastna i en kontroll så får vi hitta på något. Kanske påstå att ditt pass har blivit stulet, jag vet inte. Vi tar det som det kommer. Nu ringer jag till Markus.

Hon såg på honom genom sina tårar. Så strök hon sitt halvlånga, röda hår från ansiktet och lät sekunderna passera.

När hon hörde att Jakob fick kontakt med sin vän reste hon sig.

– Jag går på toaletten, mimade hon till Jakob, som nickade.

Del 4 hittar du på Allas.se den 4 december.