Om man vädjar och skriker och gråter om...
Snälla, snälla, snälla, snälla, pappa, sluta.
Det var helt fruktansvärt.
Första gången sitter ju djupast.
Och just det här när man känner slagen mot sin egen hud-
-...försöker slita bort, och han bara fortsätter slå.
Det finns ingen hejd.
Och den totala maktlösheten som liten flicka-
-...när den största hjälten i livet också bara väljer att fortsätta slå fast-
-...den gör så fruktansvärt ont.
När jag såg att det började spela i hans kinderna-
-...och han började knypa ihop för att jag kände att...
Jag började se hur hans händer knös för att jag såg att nu håller han på att tappa kontrollen.
Nu är det fråga om sekunder.
Nu är det frågan om jag hinner springa till toaletten och låsa fort eller inte.
Så det lärde jag mig.
Då blev det att jag sprang och rann sig efter-
-...och så låsade hon och satt inne med bultande hjärta.
Där satt jag inne och grät och var livrädd och vågade inte gå ut.
Och så hoppades jag så att han skulle komma och knacka på och säga förlåt.
Förlåt, Fria. Det var inte meningen. Jag skrämmer dig.
Nu kan vi prata om det här.
Men jag tror inte det händer en enda gång.
På morgonen ska man sitta där och...
Kan du ficka smöret om alla bara ska spela som en teater?
Då kände jag att jag...
Det här känns så sjukt. Det var som att spela teater varenda morgon.
Man kunde höra slag på kvällen, se blåmärken och gips.
Och så skulle allt vara som vanligt på morgonen.
Skratt och glada minnen.
Det kändes som att jag trodde att jag skulle bli dålig.
Jag vet att många har blivit provocerade när jag säger så.
Man kan inte älska en person och säga att det kan man visst.
Jag älskar mig på att vara en fantastisk person.
Men det här gjorde han inte bra.
Så är det livet. Vi är inte 100 % rätt igenom bra allihop-
och vi är inte 100 % rätt igenom onda allihop.
Vi har våra sidor, och det är komplicerat med relationen.
För mig blir den där höjda rösten...
Pulsen stiger, jag har svårt att andas, paniken kryper.
Jag blir helt paralyserad av skräck.
Han har nog inte fattat vad han skickar ut till mig.
Men det här är vad jag har varit med om. Det här är en del av mitt liv.
Vi kan inte bara fortsätta. Vi kan inte bara bli offer för det.
Jag har det här jobbiga i min ryggsäck. Vi har alla varit med om jobbiga saker.
Då måste vi börja ta ansvar. Jag tror att ett första steg är att prata.
Åka och prata, lyfta upp, öppna på locken och det.
Det kan ta tid, som du sa. Det har tagit tid för mig också-
att åka och prata om de här grejerna.