Det finns inget att välja mellan.
Antingen får jag välja en transplantation med de risker som det innebär.
Eller så kommer jag ändå inte att leva.
För när du väl sätts upp på en lista så har du kanske cirka två år kvar att leva.
Alla infektioner vi får, och ganska ofta infektioner, som gör att man får gå på intravenösa antibiotikakurer.
Detta gör då att man får erbildningar på lungorna.
Och ju fler erbildningar du har, desto mindre blir det ju att andas med till slut.
Så det här är ju en del av det.
Detta är en del av det.
Detta är en del av det.
Detta är en del av det.
Min första tid i livet efter att jag föddes var ganska allvarlig.
Jag var ganska dålig med en gång.
Så jag låg kvar på sjukhuset i sex månader.
Mina sex första levnadsmånader där.
Fick göra en operation.
Fick göra en operation.
Fick göra en operation.
Fick göra en operation.
Fick göra en operation.
Fick göra en operation.
Mina sex första levnadsmånader där.
Fick göra en operation för jag fick inte ut barnbäckenet.
Så de öppnade upp mig på två ställen i magen.
På ena stället så la de ut tarmen i en sån här påse.
Och på andra sidan så fixade de eller tog ut vad de skulle.
Så jag hade väldigt svårt för att gå upp i vikt.
Så när jag kom hem sex månader gammal så vägde jag ungefär 3-4 kilo.
Till slut så blev jag ju såpass dålig så att jag slutade jobba helt och var sjukskriven.
Och orkade egentligen ingenting.
Jag tvingade väl mycket mig till att promenera.
Och gå till gymmet för att bibehålla det lilla jag hade.
Jag hade syrgas när jag var ute och gick.
När jag sov.
Jag hade antibiotika-kuror.
Och jag tog med mig även syrgastuberna till gymmet för att jag skulle ändå träna.
Så jag satt i maskiner med syrgas på.
Och gjorde det jag behövde för att bibehålla en muskelmassa.
För att i tankarna hade jag ju att det eventuellt skulle kunna komma att bli en transplantation.
Jag hade inte mycket val.
Och jag älskar verkligen livet.
Så att det var självklart för mig att bara säga ja.
Jag hade ett mål när jag väl blev utbildad.
Jag hade ett mål när jag väl blev uppsatt på transplantationslistan.
Och det var att på årsdagen skulle jag springa en mil.
Och det har jag gjort.
Nu har jag använt mig till halvklassiken.
Så den ska jag försöka genomföra.
Jag har fått livet tillbaka.
Jag älskar nog livet ännu mer på något sätt.
Genom att man orkar allting.
Det finns liksom inga stopp.
Undertexter från Amara.org-gemenskapen