Jag försökte baka populära julkakan – slutade med katastrof men blev ändå riktigt gott

Vilken juldryck är bäst till sillen? Åsa testar!

Jag vet inte vad det säger om mig, men jag har oerhört svårt att följa recept. Jag kan titta på ett recept – och hämta inspiration för att göra något liknande. Eller för den delen äta något gott på krogen och sedan experimentera för att skapa min egen version.

Det funkar fint när det gäller matlagning. Riktigt bra, om jag får säga det själv. Min fisksoppa, som varierar lite mellan tillagningarna, har fått namnet Mias fisksoppa och är nu en rätt i repertoaren hos en av mina gamla vänner. Det tar jag som en komplimang.

Men min bakning… inte riktigt lika bra.

Om matlagning är inspiration, improvisation och en känsla för smaker, så är bakning – kemi. Smak, självklart, men ska det funka i slutänden så krävs att man följer receptet. Dödbakta bröd och bullar som inte jäser är the story of my life.

Så jag valde något enkelt när redaktionen skulle testa recept från våra veckotidningar. En uppgraderad sockerkaka med saffran och citrus.

Saffranskaka med citrus

1 kuvert saffran, 0,5 g

lite konjak

150 g rumsvarmt smör

3 dl strösocker

1 citron, fint rivet skal

1 apelsin, fint rivet skal

4 ägg

4 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

2 tsk vaniljsocker

2 msk vallmofrön blå

2 dl crème fraiche 34%

½ dl pressad citronsaft

Garnering

2 ½ dl florsocker

1 liten äggvita

1 tsk pressad citronsaft

skivade clementiner

Gör så här:

1. Sätt ugnen på 175°.

2. Stöt saffran med en sockerbit eller lite strösocker. Häll ev på 1 tsk konjak.

3. Rör smör och socker riktigt krämigt. Rör i saffran, citron- och apelsinskal och ett ägg i ­taget.

4. Blanda mjöl, bakpulver,vaniljsocker och vallmofrön. Vänd ner det i smeten växelvis med crème fraiche och pressad ­citronsaft.

5. Häll smeten i en smord och bröad form (ca 1 3/4 liter).

6. Grädda i nedre delen av ugnen 50–60 minuter. Låt svalna.

7. Rör samman florsocker, ­äggvita och citronsaft. Ringla det på kakan och lägg på skivad ­clementin.

Varm smet rann ut på skärbrädan

Det där lät ju lätt som en plätt. Vad kan gå fel, liksom?

En del, skulle det visa sig, men vi kommer dit.

Jag valde ekologisk citron och apelsin. När skalet är huvudsaken så känns det verkligen som enda valet.

Självklart mortlade jag saffranet i konjak och socker. Det är valbart i receptet, men alla tillfällen att tillsätta cognac är bra tillfällen, så ja! Och eftersom kakan blev till på fars dag kändes det extra fint att plocka fram en flaska Grönstedts, den min pappa alltid föredrog, skvätta en tesked i morteln – och slicka av slickepotten sedan. Cognac är starkt och gör sig bäst i hummersoppa – eller bakverk. Men doften... Jag älskar den.

Clementiner på burk vet jag inte ens var jag hittar i affären, så jag filéade samma apelsin som jag använt skalet på – det kändes både mer ekonomiskt och mer miljövänligt.

Men i allt annat följde jag receptet punkt för punkt. Handen på hjärtat och svär till högre makter på att jag varken improviserade eller hittade på genvägar.

Resultatet? En katastrof.

Jag läste receptet igen, och ja, jag hade faktiskt prickat in vartenda steg och mätt och vägt ingredienserna. Inte höftat någonstans, använt både decilitermått och köksvåg. Ok, måtten för matskedar var på rymmen, så där blev det vanliga matskedar.

Kakan hade stått inne i rätt antal minuter och på rätt antal grader. Det står 50-60 minuter i receptet och 175 grader. Jag körde på 60 minuter och 180 grader, för min ugn har inte 175.

Ändå rann smeten som en blåprickig gul flod när jag vände på formen. Den goda smeten, kan jag tillägga. Den var gudomlig. Jag som redan hade slickat skålarna fick ju slicka lite mer av kladdet nu. En klen tröst, om än en tröst, när jag hade sett fram emot en snygg kaka.

Jag hade missat grundkursen

Så vad hade jag missat?

Grundkursen i sockerkaksbak, det som inte står i receptet, för att folk som bakar VET det.

Man testar om en sockerkaka är klar innan man tar ut den ur ugnen.

Man tar inte ut en kaka som ser klar ut, pösig och fin, men som sjunker när den fått svalna. Och med smet som rinner över hela skärbrädan när man vänder den.

Precis, rutinerade hemmabagare har redan fattat, jag hade alltså glömt att kolla att kakan var klar med en provsticka. Amatörmässigt. Och jag var rätt glad att jag var ensam i köket.

Jag var väl 14 år och gick på högstadiet när jag lärde mig att man använder provsticka när man bakar sockerkaka, men det sitter uppenbarligen inte i ryggmärgen.

Det var bara att göra om och göra rätt. Eller nästan göra om. Skärbrädan var ren, ugnen hade inte hunnit svalna riktigt och blir varm rätt snabbt – så jag skopade helt enkelt ner smeten i formen igen och slängde in alltihop i ugnen.

Där fick den stå en stund på receptets värme och sedan hela natten på eftervärme. Hur länge? Ingen aning. Vid det här laget hade jag hemfallit till gamla vanor och gjorde som jag brukar, gick på känn.

Morgonen därpå var kakan klar och kanske något brunare än den borde på toppen, men inte bränd. Ingen finess, inte längre slät och fin, utan med tydliga ärr av min ovarsamma hantering av den gula smetfloden– men gott blev det. Och jag har inga ambitioner att bli proffsbagare.

Jag la till en egen twist

Vi provsmakade. Gott. Men den kunde bli ännu godare...

Så jag la jag till min egen twist: Jag dränkte helt in hela kakan i extra citronsaft blandat med lite socker!

Om jag hade skapat en vacker slät sockerkaka med fin yta så kanske det hade känts sådär att pricka hål i den. Men nu såg den redan ut som något barnen hade tagit hem från dagis på den tiden det begav sig, lite tilltufsad. Och helt ärligt, kakan vann på den extra citronsaften!

Det färdiga resulatet är inte bara vackert gul, prickig av vallmofrön och med en smak av saffran, citron och apelsin, och såren från katastrofen barmhärtigt täckta av söt kristyr – utan också underbart saftig. Och som alla (väl) vet har saffran en förmåga att torka ut bröd, så det känns som ett genidrag.

Jag kommer att göra den igen. Med längre tid i ugnen, provsticka och extra citronsaft!

Och kanske en annan frosting. I receptet är det en kristyr, så det gjorde jag, fast besluten att följa receptet. Men jag undrar hur den skulle smaka med en icing som på morotskaka, en med färskost? Gott, tror jag!

Ja, ja… Det var ju det där med att inte följa recept och improvisera...