Till Manscentrum i Stockholm kommer varje vecka män för att få behandling och hjälp med att komma ifrån ett våldsamt beteende. Psykologen Magnus von Campenhausen har jobbat på Manscentrum i tolv år. Han understryker att hans arbetsplats inte är en våldsmottagning utan en krismottagning. Hit söker sig män som befinner sig i allehanda kriser, det kan röra sig om män som står inför sin pensionering och plötsligt tappar fotfästet inför tanken på sin nya vardag eller män som behöver hjälp att hantera en skilsmässa.
Magnus von Campenhausen, psykolog vid Manscentrum i Stockholm. Foto: Privat
Men framför allt är det män som har problem med sitt humör och som har uppvisat tendenser på våld mot sin partner, som kommer hit. De här männen är högst prioriterade och får ofta komma till Manscentrum inom en eller ett par veckor efter första samtalet.
– Nästan 60 procent av de som ringer hit har problem med sitt dåliga humör. Ofta är det deras partner som har satt ner foten och hotat med skilsmässa, men det kan också vara de själva som har upptäckt att andra uppfattar dem som läskiga och obehagliga. Ofta stämmer inte det överens med deras egen självbild – de ser sig som en ”provider and protector”, och så märker de plötsligt att de istället är familjens fiende, säger Magnus von Campenhausen.
”Beteendet ska upphöra”
En minoritet av de som tar kontakt har problem med missbruk, kriminalitet eller svårare psykisk ohälsa. Sådana problem måste lösas först, innan Manscentrum kan ta emot dem.
Men de allra flesta som kommer hit är relativt strukturerade ”Svenssonkillar” med jobb och stabila relationer, berättar Magnus von Campenhausen.
– Till dem erbjuder vi gruppbehandling i mån av plats. Där går man 15 gånger och får träffa och prata med andra som är i en liknande situation. Det brukar vara väldigt befriande att höra att de inte är ensamma. De som kommer hit tycker inte att deras beteende är bra eller schysst, tvärtom. De känner sig ofta väldigt udda, och det är ingenting man pratar om på fikarasten på jobbet direkt. Här får man dela sina erfarenheter med andra som sitter i samma båt.
Ingen annan kan ta ansvar för den enskildes beteende
Även om det är viktigt för män med aggressionsproblematik och våld i bagaget att få höra att de inte är ensamma, är det allra viktigaste att de slutar med sitt beteende.
– Steg ett handlar om att beteendet ska upphöra. Man får bli arg, men aldrig våldsam. Man får inte kasta saker eller förolämpa någon. Man får inte utöva fysiskt, psykiskt eller materiellt våld, säger Magnus von Campenhausen.
Självkontroll centralt i behandlingen
Att få insikt i och ändra sitt beteende brukar gå relativt snabbt, enligt hans erfarenhet. Det svåra är att få stabilitet över tid. Att fullt ut ta ansvar för sitt beteende och sina handlingar är en process som brukar ta flera månader. Just ansvarsfrågan är något som Magnus von Campenhausen och hans kollegor trycker mycket på under samtalen.
– Ingen annan kan ta ansvar för den enskildes beteende. Man kan förstå att en situation i livet är stressande, men det fråntar inte ansvaret för våldet från individen. Ordet kontroll är centralt. Våldets logik är ju att man till varje pris försöker få kontroll över sin omgivning och sin partner för att må bra eller rädda relationen. Detta fungerar naturligtvis inte, så behandlingen går ut på att flytta den kontrollen till sig själv. Oavsett vad som händer ska du bete dig bra och inte agera ut. Det är budskapet – försök ha kontroll över dig själv istället för över andra personer.
Foto: Shutterstock/TT
De akuta strategierna för att få männen att sluta bete sig aggressivt och bruka våld är det viktigaste inledningsvis. En del män vill gärna gå på djupet direkt och ta reda på varför de är så arga, men det får komma i ett senare skede.
– Det viktigaste är att våldet upphör snabbt, annars finns det en risk för upptrappning och normalisering. Man flyttar sina gränser, både som förövare men även som offer för de våldsamma handlingarna.
Våldsamma situationer diskuteras
I gruppsamtalen deltar förutom männen som behandlas också två gruppledare, varav Magnus von Campenhausen för närvarande är den ena. Gruppledarna bidrar med kunskaper och fördjupningsfrågor till deltagarna.
– Om någon berättar om hur han spårade ur i en konflikt, går vi in och tittar närmare på den situationen. Hur kändes det innan? Vilka varningssignaler fanns? Exakt vad gjorde du? Hur tror du att din partner kände det? Var barnen där? Hur blev det efteråt? Sedan går vi igenom efterklokhet – hur tror du att du hade kunnat bryta det här destruktiva händelseförloppet? Vad borde du ha gjort?
Det viktigaste är att våldet upphör snabbt
I gruppbehandlingen dömer och moraliserar man inte över mannen, utan fokuserar på det omoraliska och felaktiga i hans handlingar. Vissa av männen har blivit polisanmälda för sina våldshandlingar och även suttit anhållna. Men det är långt ifrån alla.
– Det här är inte männen man kan läsa om i tidningen, som har misshandlat sin partner så att hon inte går att känna igen. Det ser vi inte här. Det går absolut fysiskt till ibland, men det är vanligare med psykiskt våld. En del kontaktar oss innan de blivit fysiska för att de känner att de riskerar att slå sin partner i en konflikt. De blir rädda för sig själva, men de är inga psykopater som planerat sitt våld långt i förväg.
Magnus von Campenhausen beskriver hur de som söker hjälp på Manscentrum har problem med så kallat situationsbundet våld som uppstår eftersom de inte kan hantera konflikter eller sina känslor på ett civiliserat sätt. En del av dem är också uppvuxna i en liknande miljö, där våld var en normal del av tillvaron. Sådana faktorer kan man gå till djupet med senare i behandlingen, efter att ha fått stopp på det våldsamma beteendet.
Gör orosanmälningar till Socialstyrelsen
De som arbetar på Manscentrum är skyldiga att bryta sekretessen och göra en orosanmälning till socialtjänsten om de misstänker att det finns barn i hemmet som far illa. De har också tillåtelse att bryta sekretessen och göra en polisanmälan om de får veta att ett brott som kan ge mer än ett års fängelse har begåtts.
De tycker ofta att livet är lugnare nu, även om relationen inte höll
Manscentrum är en stiftelse som med stöd av Stockholm stad, Socialstyrelsen och Landstinget har bedrivit verksamhet i 32 år. Någon exakt statistik på hur väl behandlingen fungerar eller hur många män som fortsatt klarar av att kontrollera sina känslor efteråt, finns inte. Men Magnus von Campenhausen säger att man har gjort mindre rundringningar bland de män man behandlat.
– Då har det varit väldigt bra resultat. De tycker ofta att livet är lugnare nu, även om relationen inte höll. När våldet pågår ser man inte relationen. När det upphör kan man se andra saker, som att tilliten redan är förbrukad efter det som varit. Men då kan skilsmässan ofta bli mer civiliserad än den hade blivit tidigare.
Larmar själva när något känns fel
Går det att ”bota” en person som har slagit sin partner, i den meningen att han aldrig gör det igen?
– Bota och bota. Det är ingen sjukdom i egentlig mening. Men de som på något sätt hamnat i en kris på grund av sitt beteende kan vi hjälpa. Det går inte garantera att det aldrig ska hända igen, men behandlingen skapar goda förutsättningar för att förhindra de allvarligaste uttrycken. Som sagt behandlar inte vi de värsta psykopaterna här, men det de här killarna har gjort är illa nog. Sedan är det en del som återkommer efter ett par år och känner att de står på ruta ett igen. Men så berättar de vad som har hänt och då hör vi att det är inte är så allvarligt. Jämfört med hur det var första gången de kom hit är det inte alls lika allvarligt och våldsamt. Det som har hänt är istället att deras toleransnivå för vad som är acceptabelt har sänkts. Det är så himla bra att de är alerta och själva larmar när något känns fel.
Varje år tar Manscentrum emot cirka 400 samtal från krisande män. Enligt Magnus von Campenhausen har män blivit mer benägna att söka hjälp för sitt våldsamma beteende med tiden, och nästan 60 procent av dessa 400 söker för just våldsproblem.
Foto: Shutterstock/TT
Lever du eller någon i din närhet med våld i en nära relation? Hit kan du vända dig:
- I akuta situationer ska du ringa till 112. Polisen kan ge råd, hjälpa till med en polisanmälan och bistå med information om skyddsåtgärder och ansökan om kontaktförbud.
- Kommunens socialtjänst har ansvar för att ge stöd till personer som blir utsatta för våld. De ska erbjuda samtalsstöd och rådgivning samt ekonomiskt och praktiskt stöd. De ska också kunna ge dig olika typer av skyddsinsatser samt se till att barnen får stöd och hjälp.
- Kvinno- eller tjejjour kan ge krisstöd i en akut situation och även ge stöd med att bearbeta erfarenheterna efteråt. På ROKS hemsida kan du hitta din närmaste jour.
- Den nationella stödtelefonen Kvinnofridslinjen når du på 020 50 50 50. Här kan du få stöd men också information om vart du ska vända dig för att få ytterligare hjälp där du bor, som polisen, socialtjänsten eller en kvinnojour. Du kan vara anonym när du ringer till Kvinnofridslinjen.
- RFSL erbjuder samtalsstöd via telefon till HBTQ-personer som utsatts för våld, hot och kränkningar. Du når deras stödmottagning på 020 34 13 16.
- Det finns en rad hjälporganisationer som kan ge stöd och råd till kvinnor som utsätts för våld i en nära relation. Du hittar fler länkar hos 1177 Vårdguiden.
Källa: 1177 Vårdguiden
