Jag skämdes jättemycket för att jag inte blev gravid.
Jag gällde också ledsen på mig själv att jag skämdes.
Varför skulle jag göra det?
Men jag gjorde det då.
Sen skrev jag ett brev till mig själv när vi gick i åttan.
Hur våra liv skulle se ut om tio år.
Och då var mitt mål att jag skulle vara gift.
Och ha två barn och jobba som lågstadielärare.
Det gick tyvärr inte heller. Det blev väldigt många missfall där.
Så då fick vi hjälp med äggdonation.
Så det blev samma resa igen.
Men med en annan kvinnas ägg då.
Då var det vårat sista ägg.
Vi skulle bara på en liten kontroll.
Och då visade det sig att hjärtat hade slutat slå.
Allt svartna. Lasse grät och jag grät.
Barnmorskan grät också.
För de visste ju vad vi hade gått igenom.
Och vi visste också att nu har vi inga ägg kvar.
Då gick proppen ur liksom.
Jättejobbigt.
Vi kom fram till att vi får hitta andra vägar för att må bra utan barn.
När vi väl tog beslutet så var det väldigt skönt.
För då påbörjade vi en ny resa.
Men det är så djupt rotat att man ska ha barn.
Man läser i media och tidningar.
Och överallt att barn är meningen med livet.
Och det har varit lite provocerande faktiskt.
För oss då som inte kan få barn.
Vad är meningen med vårt liv?
Anledningen till att vi inte pratade om det i början och framförallt för mig.
Det var jättemycket skamkänslor.
Kvinnor ska ha barn och alla runt omkring mig blev gravida.
Utom jag.
Jag har haft många tankar att allt är mitt fel.
Först så funkar inte mina ägg och sen funkar det inte med andras ägg.
Och min kropp stötte ifrån.
Jag har skuldbelagt mig själv.
Av den anledningen att jag inte är kvinnan nog att ge ett barn.
Min ämne stannar kvar.
Jag kan tänka och tro att det kanske hade blivit lättare på något sätt.
Om vi hade pratat, inte med alla, men med några stycken.
Vilket vi gjorde lite längre fram sen.
Och det var jätteskönt.
Naturligtvis kommer det alltid vara en sorg.
Även om vi har processat att vi kommer vidare.
Och mår bra där vi är idag.
Vi vill dela med oss av vår resa och vår historia.
För att förhoppningsvis kunna hjälpa andra som är i samma situation idag.
Som vi var då.
Dels utifrån att man inte ska behöva känna skam och skuldkänslor.
Man kan få ett bra liv utan barn.
Och hitta andra vägar för att må bra.
För det gör vi idag med våra två hundar.
Och vi har en lägenhet i Thailand.
Och vi spelar golf.
Och har det bra.
Så det är en stor anledning att dela med oss av och hjälpa andra.
Att man kan få ett bra liv även utan barn.
gu.se