Julkalender del 15: Hon känner sig hotad – den obehagliga upptäckten är en varning

Ninni hade precis avslutat samtalet med sin far när Jakob ringde. Att höra hans röst gjorde henne på gott humör, men när han berättade att det fanns en bild av henne och Maja på Facebook kände hon hur oron steg inom henne igen.

– Vem har postat de bilderna? frågade hon.

– Maja. Jag är vän med henne på Facebook. Jag… Jakob tystnade tvärt.

– Du är rädd för att Horst ska se dem, konstaterade han. Men tror du att det finns någon risk för det?

– Det hoppas jag inte, sa Ninni och skrattade lite stelt. Det vill jag inte ens tänka på. Hur har du det?

– Fint, sa Jakob. Marika har precis kommit hem. Hon ser fram emot att få träffa dig.

– Du får hälsa henne, sa Ninni. Jag vet inte om ni har planerat att komma hit någon speciell dag, men till helgen är jag upptagen med matlagning till jaktsällskapet på Pieborg, så det får bli senare.

– Bra jobbat, Ninni. Lycka till med det! Vi hittar en dag som passar.

De rätter som Ninni lagat till Pieborgs gäster blev högt uppskattade av alla i jaktlaget. Hon tog glatt emot berömmet och tänkte i sitt stilla sinne att hon skulle kunna jobba som kock om hon inte lyckades att bli operasångerska.

Efter den intensiva helgen, då hon även hann med att sjunga med kören i kyrkan, var det skönt att få vila sig på måndagen. Hon hade fått med sig mycket rester hem från helgen på godset, så det var bara att värma till henne och Markus.

– Maja hade rätt, sa Markus när de hade satt sina tallrikar i diskmaskinen. Det är nästan som om vi är en riktig familj.

Han såg på henne med lite retsam blick. Ninni svarade inte, utan frågade istället varför han inte skaffade sig en ny hund.

– Det är ett stort jobb att lära upp en viltspårhund, sa han och ryckte på axlarna. Jag är kanske också lite rädd att att jag ska jämföra en ny hund med Blomberg, han var perfekt.

Deras blickar möttes. Ninnis rodnade svagt när hon såg den varma glöden i hans ögon. Så vände hon hastigt ryggen till.

– Jag räknar med att du firar jul med oss, sa han. Vi kan bjuda in Jakob och Marika om du vill. Och kanske din far och hans sambo? Dessutom är det min tur att ha Maja på julafton.

Ninni fick en klump i halsen. Hans ord ”vi kan bjuda” berörde henne djupt. Ett "vi"... Det kändes ju nästan som om… Nej, hon ville inte tänka så. Hon hade förälskat sig hals över huvud en gång tidigare, det hade inte gått så bra och…

– Ninni...

Hans röst avbröt hennes tankar, men hon ville inte höra fortsättningen, utan började istället berätta om att prästen varit på besök.

– Körens solist är tydligen sjukskriven en längre tid, sa hon. Åtminstone hela januari, men jag sa att jag kanske inte är kvar här då.

– Okej, sa Markus och log ett lite obekvämt leende som inte nådde hans ögon. Men du ska väl sjunga i kyrkan på söndag? Maja glädjer sig verkligen åt att få lyssna på dig. Och Sara, hennes mamma, kommer också.

– Bara jag lever upp till förväntningarna, log Ninni.

– Det gör du helt garanterat. Jag är säker på att…

Ljudet av krossat glas fick honom att tystna tvärt. De såg förvirrat på varandra och gick sedan snabbt in i vardagsrummet. Fönsterglaset i dörren ut till trädgården på baksidan var sönderslaget och det låg en stor sten på golvet.

– Åh nej, viskade Ninni. Det är precis en sådan sak som Horst skulle kunna göra. Han har hittat mig, Markus. Jag kan inte stanna här.

Del 16 hittar du på allas.se den 16 december.