Ewa lever med en tickande bomb i huvudet

När det smällde till 
i huvudet visste Ewa direkt vad som hade hänt. Hon hade förlorat sin mamma på samma sätt. Nu lever Ewa med vetskapen att det kan hända henne också.

Ewa Häger, 58 år, lever med en tickande bomb i huvudet.

– Antingen briserar den. Eller så gör den inte det, sammanfattar Ewa sina odds.

Saklig och samlad berättar hon sin historia på det härligt klingande dalmål som är en påminnelse av uppväxtåren i Falun.

Det är en typisk sommardag i skärgårdsstaden Norrtälje där hon numera bor. Molnigt och där solen tittar fram lite då och då.

Jag har en ärftlig benägenhet för svaga pulsådror i hjärnan. De kan hålla hela livet eller smälla

– Jag har en ärftlig benägenhet för svaga pulsådror i hjärnan. De kan hålla hela livet eller smälla, inleder Ewa sin berättelse.

Linn: Jag har drabbats av stroke två gånger

– Min mamma dog, bara 55 år gammal av just den orsaken, ensam på sitt badrumsgolv.

Själv var Ewa 45 år gammal när samma sjukdom drabbade henne: En subduralblödning, en blödning mellan hjärnan och skallbenet.

Annons

– 2006 drabbades jag, mitt i livet, på parkeringen på Arlanda flygplats av en väldigt allvarlig hjärnblödning.

– Jag och familjen var på väg hem från Kroatien. Jag hade jobbat med fastighetsförsäljning och min familj varit på semester.

Små fina minnen betyder mycket för Ewa idag. Foto: Theresia Köhlin

Ewa var tre meter från sin bil när det smällde till i huvudet. Det var som en blixt från klar himmel, beskriver hon. Ena sekunden drog hon sin resväska, nästa stod hon stilla utan att kunna röra sig.

Annons

– Huvudvärken som följde var fruktansvärd. Det var som att få en yxa i huvudet.

Kände till symtomen på stroke

Ewa förstod direkt vad som hade hänt henne. Hon hade läst på om det som drabbade hennes älskade mamma.

– Det här är en väldigt svår sjukdom. Få känner igen symtomen: plötslig och väldigt svår huvudvärk. Hade jag inte känt till dem så kanske jag åkt direkt hem från flygplatsen och lagt mig för att vila. Och då hade det varit kört.

Låg i en kista

Förutom smärtan rev rädslan i hennes kropp:

– Jag såg mamma framför mig där hon låg i öppen kista och funderade över om mina barn skulle rita teckningar till mig som de gjort till sin mormor, medan jag låg i en kista, kall och stel.

Osäkert om Ewa skulle överleva

Det var väldigt osäkert om Ewa skulle överleva operationen. Och om hon gjorde det, skulle det antagligen bli med stora konsekvenser, trodde sjukhuspersonalen.

Annons

– Det mest sannolika var att jag skulle dö under operationen, nästa att jag levde men var en grönsak. Efter kirurgin sa min läkare att ”dig kan ju ingen ta död på”.

Ewas mamma dog ung av samma sjukdom som Ewa har. Foto: Privat

Nu ska hon delta i en forskningsstudie om den här ovanliga typen av stroke.

– Överläkaren på neurokirurgen, där jag fick vård, menar att min historia är väldigt ovanlig, väldigt få har överlevt det jag har gjort och ännu färre kan fortfarande kommunicera och klara sig själva efteråt, så han vill ha med mig i en studie för att visa att hur hopplöst det än kan verka behöver det inte vara kört och det är något jag tycker är väldigt viktigt att lyfta fram.

Väldigt få har överlevt det jag har gjort och ännu färre kan fortfarande kommunicera och klara sig själva efteråt

– Hade jag fått blödningen i luften, på flygplanet, hade jag aldrig klarat mig. Att snabbt få vård betyder allt när man fått en stroke. Det är därför det är så oerhört viktigt att så många som möjligt känner igen symtomen. Det kan rädda liv.

Det andra unika i Ewas fall, var att hon inte blev helt utslagen. Det akuttest man kan göra om man misstänker en stroke, fungerade inte på hennes typ av blödning.

– Jag var inte sned i ansiktet, kunde prata och gå, beskriver Ewa.

– Om man inte förstår den blixtrande, plötsliga huvudvärken så kanske man tänker att ”det går nog över”. Men snabb vård är oerhört viktigt.

De åkte till akuten och där undersöktes Ewa och fick genomgå en skiktröntgen av hjärnan. Sedan blev hon flyttad till ett större sjukhus med mer resurser, där hon blev sövd och opererad under nio timmars tid. Tillståndet var kritiskt:

– Jag dog flera gånger på operationsbordet och fick återupplivas.

Lider av dåligt samvete för barnen

Hennes barn var då 5, 7 och 14 år gamla.

– Än idag har idag dåligt samvete för vad de tvingades gå igenom då, förutom att deras mamma var svårt sjuk gick deras sommarlov åt till att vara hos mig på sjukhuset varje dag.

Nu började kampen för en värdig tillvaro, Ewa sa nej till sjukgymnastik, arbetsterapi och talträning.

– Jag ville klara det själv.

De första två åren hade hon väldigt mycket huvudvärk, klarade inte av starkt solljus eller höga ljud. Den vardag som andra tar för given var en process att återerövra:

– De första åren efter hjärnblödningen var jag ett offer. Jag grubblade över varför det här skulle hända just mig och var så rädd för att dö att jag inte vågade leva.

– Inget gick av sig självt längre. Inte ens något så enkelt som att koka potatis. Jag fick fundera över ”vad behöver man då? Jo en kastrull att lägga dem i och vatten”.

Minns inget från sjukhuset

Och att läsa, som hon älskar, var en utmaning. Hon förstod inte vad det stod. Fick kolla om samma blad säkert femtio gånger innan hon greppade sammanhanget och kunde gå vidare.

– Att återfå läsförmågan tog ett par år, men den gick att träna upp.

Efter att ha drabbats av hjärntrötthet hjälper det Ewa att koppla av i trädgården. Foto: Theresia Köhlin

Hon minns inget från tiden på sjukhuset, men barnen har fyllt i minnesluckorna och vågar även skämta lite.

– De berättade att en gång när vi var ute i sjukhusparken så reste jag mig upp ur rullstolen och började dansa i gräset – jag gillar att gå barfota eftersom det killar så skönt under fötterna då. Men det var pinsamt för barnen…

Hjärntrötthet konsekvens av hjärnblödningen

Även om Ewa med tiden kunnat återerövra sitt vanliga liv blir en del saker aldrig som förut, konstaterar hon. Hjärntrötthet är en kvarstående konsekvens av hjärnblödningen. Det innebär att den mentala energin snabbt tar slut vid olika typer av vardagliga aktiviteter.

– Men jag kan hantera den och anpassar tillvaron genom att ta pauser och undvika stökiga situationer. Jag sätter mig i trädgården en stund och då känns det bättre, säger Ewa som till stor del kan jobba hemifrån.

Trots energi och beslutsamhet finns det sådant som hon helt enkelt inte rår över, hur gärna hon än vill. Som hur länge vi får finnas till. Ewa beskriver den oro hon känner för att något av hennes barn, precis som hon, har svaga blodkärl i hjärnan som kan brista när som helst.

Jag visste ju att jag hade en bomb i huvudet som kunde explodera vilken sekund som helst

– Vi har pratat om undersökningar som ger svar. Det finns tre scenarier: Det första att allt är okej, det andra att det finns ett fel som går att operera, det tredje att blodkärlen är svaga och inte går att operera. Och då går man omkring resten av livet och undrar om ”det är idag som det ska smälla”.

Äldsta dottern har gjort testet och blev lugnad av beskedet.

Symtom och behandling av kvinnliga hjärt-kärlsjukdomar

– Hennes yngre syskon säger ”ja visst det kan hända, men vi vill inte hamna i ett läge där vi får veta att det finns ett fel som inte går att reparera. Vi vill inte fundera på det jämt”. De är inte så ängsliga av sig.

Ewa själv går på regelbundna kontroller för att minska risken för att det ska hända igen. Allt har varit bra. Tills december 2016. Då visade en röntgen att ett blodkärl på andra sidan av skallen var på väg att brista.

– I december 2016 var jag frisk, i januari 2017 dödssjuk, konstaterar Ewa som vet hur snabbt livet kan vända.

Lever ett annorlunda liv

Hon var då mitt uppe i försäljningen av den gård som de då bodde på. Pappren var påskrivna och de var tvingade att röja och flytta ut på överenskommet datum.

– Det var fruktansvärda månader tills operationen i april. Jag visste ju att jag hade en bomb i huvudet som kunde explodera vilken sekund som helst. Och jag var strängt förbjuden att göra minsta lilla som kunde höja blodtrycket, men det gick bra den här gången också. Jag fick hyra in personal för att bli klar med flytten.

Ewa tycker ändå att hon haft en väldig tur. Något som i kombination med egen envishet gör att ingen kan se eller märka av att hon haft en stroke. Men det är klart att en så omskakande upplevelse gör att man funderar över livet och vad man vill med det.

Jenny Alversjös glädjebesked efter stroken

– Jag värderar annorlunda idag. Tidigare har jag alltid bott stort, haft upp till 500 kvadrats boendeyta till mig och familjen. Nu hyr jag en liten stuga på 25 kvadratmeter och trivs otroligt bra. Och jag har enbart behållit saker som för mig är förknippat till något fint minne och betyder något för mig. Som en liten lykta i glas som min mellantjej målade till mig som barn, med fiskar på.

Ett annat kärt föremål är en vas med blommor på som hennes mamma alltid hade vårens första tussilago i.

Det är inte bara prylar som Ewa är petig med numera.

– Jag är också noga med människor. Jag släpper inte längre in folk i mitt hem som jag egentligen inte vill träffa, som jag gjorde tidigare. Personer som jag inte hade någon behållning av kommer inte längre innanför dörren. Där är jag sträng och hård, berättar Ewa och fortsätter:

– Min äldsta dotter tycker att jag är hård på vissa sätt men också den blödigaste och mjukaste människa som hon känner. Hon ser en person som äntligen har satt ner foten.

Symtom och hjälp vid stroke

Vad är stroke?

• Stroke är ett samlingsnamn för de symptom som uppstår när hjärnans nervvävnad skadas av hämmad syretillförsel. Syrebristen kan bero på blodpropp eller att ett blodkärl brister.

• Var 17:e minut får någon i Sverige en stroke. Cirka 25 000 personer drabbas årligen.

• Stroke är den vanligaste orsaken till fysiska handikapp hos vuxna och den tredje vanligaste dödsorsaken i Sverige.

Medelålder för stroke

• Medelåldern för män är 73 år och för kvinnor 77 år.

• Vid hjärninfarkt så står blodpropp för cirka 85 procent, intracerebral blödning (blödning i hjärnvävnaden) för cirka 10 procent samt subaraknoidalblödning (hjärnhinneblödning) för cirka 5 procent.

Av Mia Coull

Källa: Hjärnfonden.se och netdoktor.se

Foto: Theresia Köhlin, Privat

Mer inspirerande innehåll från allas.se: