Under årets första sju månader blev 201 personer tvångsutvisade från Sverige till Afghanistan. Efter att de stigit av planet i Kabul är de här människorna inte längre Sveriges ansvar. De får ett ekonomiskt bidrag, men är i övrigt i princip helt lämnade åt sitt öde i Afghanistan, rankat som det minst fredliga landet i hela världen. För majoriteten väntar ett hårt liv i Afghanistan, där våld, förtryck och korruption är en del av vardagen.
En som alltför väl känner till hur det är att leva i Afghanistan som återvändare, är Abdul Ghafoor. År 2013 deporterades han tillbaka till Kabul från Norge, där han fått avslag på sin asylansökan. Abdul Ghafoor har varit aktivist sedan tonåren och efter att han kommit tillbaka började han rapportera om de deporterades utsatta situation via sin blogg. 2014 grundade han organisationen Afghanistan Migrants Advice & Support Org, AMASO.
– Vårt främsta mål är att ge de deporterade rådgivning eftersom de flesta knappt vet någonting om Afghanistan. Det är väldigt svårt för dem att integreras här, så vi ger dem information om boende, hälsovård, utbildning, jurister och stödgrupper, säger han.
Någon liknande hjälp från de afghanska myndigheterna finns inte att få, berättar Abdul Ghafoor.
Abdul Ghafoor driver Afghanistan Migrants & Support Organisation i Kabul. Foto: Privat
Säkerhetsläget i Afghanistan försämras ständigt. Under 2018 dödades 26 000 människor, vilket gör året till det dödligaste på flera decennier, rapporterar SVT. Under de första sex månaderna 2019 har 14 000 personer mist livet. Kriget, som har pågått i 18 år, ser inte ut att ha ett slut i sikte och närsomhelst kan en självmordsbomb brisera eller talibanerna attackera.
– Det går inte en vecka utan en självmordsattack. Det är väldigt negativt för afghanerna, och det är värst för de deporterade eftersom de återvänder efter så många år. Jag har träffat återvändande som inte vågar lämna sitt boende, barn som gråter i veckor för att de är rädda för att gå ut, säger Abdul Ghafoor.
Migrationsverket stoppade utbetalningar
Mohammad Reza Mousavi, som sedan 2017 driver organisationen Afghanistan Youth Voice Organisation i Kabul, delar bilden av säkerhetsläget. Han och hans medarbetare möter de deporterade på flygplatsen och ser till att de får mat och tak över huvudet, hjälper till med dokumentation och myndighetskontakt.
Han säger att hotet från självmordsattackerna är ständigt överhängande.
– Vi har ett krig utan plats, och det är självmordsbombningarna. Det är nästan värre än ett krig. Ett krig kan vi fly ifrån, men från självmordsattackerna kan vi inte fly eftersom vi inte vet var de dyker upp nästa gång, säger han.
Mohammad Reza Mousavi hjälper utvisade ungdomar via Afghanistan Youth Voice Organisation. Foto: Privat
Förutom den ständigt närvarande rädslan kring självmordsattackerna, finns det andra svårigheter som de utvisade står inför när de kommer till Kabul. Många av dem har aldrig satt sin fot i miljonstaden tidigare, eftersom de har växt upp i något grannland som Pakistan eller Iran. Därför saknar de kunskaper om hur samhället fungerar.
Pengar är ett annat problem och något som de flesta som utvisats saknar. De har rätt till ett återetableringsbidrag från FN-organet IOM, International Organization for Migration, men ofta dröjer det innan de får tillgång till pengarna.
Tidigare kunde asylsökande som fått avslag och återvänt självmant till Afghanistan också få rätt till stöd i form av utbildning, jobbrådgivning eller hjälp att starta eget företag. Men i början av året stoppade Migrationsverket utbetalningarna, efter att ha granskat fakturor till samarbetsorganisationen IRARA (International Return & Reintegration Assistance). Enligt Migrationsverket gick det inte att säkerställa att rätt person nåddes av pengarna och att de användes på rätt sätt.
Vissa dras in i drogberoende
Utan pengar i ett osäkert land är det svårt att hitta en meningsfull vardag. Abdul Ghafoor säger att vissa av de deporterade hamnar ”under bron”.
– Det finns en väldigt känd bro här i Kabul där de drogberoende bor. Många som kommer tillbaka är i dåligt skick, saknar pengar och känner ingen här. Därför hamnar många i ett drogberoende, bara för att komma undan sina problem.
Det går inte en vecka utan en självmordsattack
En del av de utvisade har inte längre någon familj kvar i livet. Andra drar sig in i det sista för att kontakta dem, till och med efter att de landat i Kabul. Rädslan för hur deras familj ska reagera är stor, eftersom de har betalat stora summor pengar för att kunna skicka iväg sina barn till Europa. Att bli deporterad tillbaka innebär ett stort stigma, enligt Abdul Ghafoor.
– När familjerna skickar sina barn till Europa förväntar de sig att de ska få uppehållstillstånd och kunna skicka hem pengar. När det inte blir så kommer de att undra varför – vad har du gjort för fel? Har du dödat någon? Har du tagit droger? Varför fick din kusin uppehållstillstånd men inte du? Det är väldigt vanligt. Majoriteten av de här killarnas familjer har lånat pengar från släktingar och sålt av mark för att kunna skicka sin son till Europa och det blir en sådan press som de inte kan hantera.
Att försöka förklara hur den svenska migrationslagstiftningen fungerar är sällan ett alternativ, enligt Abdul Ghafoor. Många kommer från illitterata familjer på landsbygden, och att återvända från Europa ses som ett personligt misslyckande.
Problem för de som konverterat
En annan sak som gör att vissa inte vill kontakta sina familjer är att de har förändrats som personer under sin tid i Europa.
– Afghanistan är ett islamiskt land, men många av killarna ändrar sin religiösa tro till kristendomen när de är i Europa. När de sen återvänder hit är de rädda för att träffa sina familjer eftersom det här är ett traditionellt land. Om talibanerna får veta att du har bytt religion vill de se dig död, säger Mohammad Reza Mousavi.
Genom hans organisation AYVO har två killar nyligen skickats till Indien för att kunna ta sig vidare till Australien. Mohammad säger att deras familjer hotat att döda dem eftersom de inte längre är troende muslimer.
Abdul Ghafoor samtalar med en av de många ungdomar som tvångsutvisats från Europa. Foto: Privat
Och det är det många av de utvisade väljer att göra – lämna landet. Än en gång ger de sig av för att om möjligt skapa ett bättre liv utanför Afghanistans gränser.
– 17 000 afghaner har lämnat landet under årets första nio månader. Majoriteten av de deporterade vill lämna landet, de ser inga möjligheter att överleva i Afghanistan, säger Abdul Ghafoor som de senaste åren har träffat hundratals återvändande.
Har du något exempel på fall där det ändå gått bra för den utvisade?
– Ärligt talat har jag sett några personer som åtminstone har försökt att försörja sig själva. En öppnade en liten butik, en annan köpte en taxibil. De försökte stanna kvar, men i slutändan blev det för mycket för dem. Även om de försöker så finns det ingen säkerhet för dem här, så det är svårt att genomföra det de vill.
Svårt att få hjälp för psykiska besvär
Vissa av killarna som återvänder lider av psykiska besvär. Trots sin ofta unga ålder bär de redan på ett tungt bagage med en barndom kantad av krig och andra svårigheter, månader på flykt, ovissheten under väntan på asylbeskedet och så känslan av misslyckande när de tvingas återvända.
Mohammad Reza Mousavi berättar att många av dem inte vågar lämna boendet av rädsla för att hamna mitt i en självmordsattack. Vissa orkar inte med mycket mer än att sova och äta. Att få hjälp för psykiska besvär hos den statliga sjukvården är svårt.
– Det är privata kliniker som jobbar med detta. Men det kostar förstås pengar att gå dit, säger han.
I vissa fall kan de täcka sjukvårdskostnaderna med hjälp av privata donationer, men det är inte alla som får hjälp.
Om talibanerna får veta att du har bytt religion vill de se dig död
Också Abdul Ghafoor och hans organisation bistår de deporterade med vård i den mån det är möjligt.
– De är traumatiserade. Många av dem har tillbringat många år i exil innan de plötsligt utvisas. De är i dåligt skick och det tar ofta lång tid för dem att förstå sin situation.
Anser att utvisningarna ska stoppas
Abdul Ghafoor träffar regelbundet representanter för olika internationella organisationer, myndigheter, forskare och journalister för att prata om de deporterades utsatta situation. Han anser att europeiska länder, som Sverige, bör stoppa alla utvisningar till Afghanistan.
– Problemet är att de flesta länder har skygglappar på. De vägrar inse att de riskerar de här människornas liv. Många hamnar i eländiga situationer, som i den iranska militären, IS eller talibanerna. De här länderna kan inte säga att det inte är deras ansvar, för skickar du en person till ett land där de inte har någon framtid är risken stor att de rekryteras av någon av de här rörelserna.
De är i dåligt skick och det tar ofta lång tid för dem att förstå sin situation
Både Abdul Ghafoor och Mohammad Reza Mousavi bor och verkar i Kabul. De är plågsamt medvetna om den risk de tar när de går iväg till jobbet på morgonen.
– Jag säger till min fru att jag inte vet om vi kommer att se varandra igen. Säkerheten är ett stort problem för oss. Utanför kontoret har vi en vakt och när vi lämnar kontoret funderar vi på vilken bil, motorcykel, man eller kvinna som kommer att sprängas. Vi tänker på det hela tiden, säger Mohammad Reza Mousavi.
