Johanna: Min dotter ska alltid få vara sig själv

Flora föddes i fel kropp. Mamma Johanna och syskonen Oliver och Lova stöttar i vått och torrt.

Trillingmamman Johanna märkte tidigt att det var något särskilt med ett av barnen. Hennes ena son visade sig vara född i fel kropp. Idag lever Flora som flicka och stöttas av hela familjen.

Johanna: Min dotter Flora föddes som pojke

Barnen var efterlängtade och älskade från första stund. Att föda trillingar är unikt, men det Johanna och hennes före detta man skulle komma att få vara med om är något ännu ovanligare. Det visade sig att ett av barnen de gett ett pojknamn i själva verket var en flicka!

När bullarna dukas fram vid det långa bordet i familjen Cardons gamla gård i en liten by utanför Umeå sätter sig Lova nyfiket med för att lyssna. Syskonen Flora och Oliver ligger och spelar på mobilerna i varsin soffa intill oss. Pär, 42, Johanna Cardons man sedan fyra år, ägnar sig åt middagsfixande i köket.

Trillingarna, som är åtta år, var efterlängtade och högt älskade från första stund.

– Jag hade försökt bli med barn i tre och ett halvt år när vi sökte hjälp. Eftersom jag nästan aldrig haft mens visste jag ju att det kunde bli problem, säger Johanna och berättar att hon fick veta att hon lider av PCOS, vilket gör att ägglossningen uteblir.

Med hjälp av hormonsprutor lyckades Johanna till slut bli med barn och det resulterade i att hon fick en hel syskonskara på en gång.

– Tårarna rann när jag fick veta att jag hade tre barn i magen. Sedan drabbades jag av chockfeber. Det tog två dygn innan nyheten sjunkit in och då började jag och min exman, barnens pappa, att planera för allt det praktiska kring att få tre istället för ett barn, skrattar Johanna.

En första bild på trillingarna.

Barnen föddes med planerat kejsarsnitt i vecka 35.

Under ett sent ultraljud fick hon veta att doktorn såg två snoppar och en snippa.

– Jag tilltalade barnen med namn redan i magen. Jag pratade med dem hela tiden och skrev barnens namn på magen. Rasmus, Lova och Oliver. De föddes med planerat snitt i vecka 35 och jag var överlycklig, säger Johanna.

Ville ha klänning istället för pojkkläder

Hon var hemma med de små i ett år och åtta månader. Johanna beskriver sina barn som enkla små bebisar som åt, sov och var nöjda mest hela tiden.

Men i takt med att de pratade mer och mer började Johanna se små tecken på att Flora, som då kallades Rasmus, var missnöjd med de förväntningar som finns på pojkar.

– Hon var alltid avundsjuk på Lovas presenter, ville helst bära syrrans rosa pyjamas och klänningar och sparade ut håret för att kunna ha spännen och tofsar. För mig kändes det naturligt att tillåta Rasmus att vara sig själv, lika självklart som med mina två andra barn, säger Johanna.

En sommardag, när trillingarna var fyra och ett halvt år, protesterade Rasmus när Johanna sa ”lilla gubben”.

– Du ska säga lilla gumman till mig, sa hon. Då började jag ana att det här handlade om något mer än en fas i utvecklingen. Men det går ju inte att prata om tankar och känslor med en fyraåring.

Johanna berättar att hon strax därefter gick på stan med trillingarna. Alla fick välja nya kläder. Rasmus valde en gul klänning med fjärilar.

Könsdysfori

Johanna berättar att det var flera pusselbitar som föll på plats den sommaren.

– När ett namnbyte kom på tal satte vi oss tillsammans i soffan och kikade på olika namn ungefär som man gör när man får en bebis. Flora valde själv sitt namn och pronomet ändrades till hon. Under den hösten byttes garderoben ut och hon har sen dess levt som den tjej hon är.

Det var omtumlande för Johanna och barnens pappa. Det fanns ju ingen regelbok för hur man ska hantera sådana här situationer. Johanna vände sig till barnavårdscentralen med alla sina frågor och slussades vidare till en psykolog.

– Men barnpsykologen hade ingen kunskap, utan avfärdade det hela med att hon var så ung och att det var en fas, säger Johanna, som letade vidare och fick veta att det kunde röra sig om könsdysfori. En person med könsdysfori lider av att kroppen inte överensstämmer med den upplevda könsidentiteten.

– På nätterna när jag inte kunde sova googlade jag på könsdysfori och jag blev livrädd. Det finns mycket psykisk ohälsa i den här gruppen. Jag läste också att risken för ohälsa minskar om man får bekräftelse i unga år, så jag gör allt jag kan för att engagera mig för att Flora ska få vara Flora.

Hela familjen samlad. Mamma, pappa och trillingarna.

Johanna med maken Pär samt barnen Oliver, Lova och Flora.

Undrar om könsoperationer

Johanna berättar att hon tryckt upp informationsbrev till föräldrar på skola och förskola och att dagis hade namnfest för Flora när hon bytte namn. Johanna har bjudit in föreläsare till skolan och gör allt för att sprida information och minska fördomar.

När det gäller vänner och bekanta gjorde Johanna ett inlägg på Facebook där hon presenterade sin dotter.

– Det här berör vår familj men också alla runt omkring oss, och jag vill att det ska finnas utrymme för allas känslor. Det är helt okej att ställa konstiga frågor. Att förstå kan ta olika lång tid, men ingenting får ske på bekostnad av Flora. Hon kommer först i alla lägen och måste alltid få vara sig själv.

Hon berättar att det finns mycket oro för framtiden också hos hennes lilla flicka.

– En gång när vi gick hem från dagis kände hon på min man Pärs skägg och sa ”mamma, jag vill inte bli vuxen. Jag vill inte ha skägg.” Hon kan också fråga, ”mamma, tycker du att min röst är mörk?” och ”tänk om jag får jättestora händer när jag blir stor.” När vi duschar på kvällen kommer frågor om könsoperationer. Det känns i mammahjärtat, men i och med att Flora så tidigt visat hur hon känner så finns det hjälp och vård att få när hon blir äldre.

Lite forskning om transbarn

Att Flora är Flora är inga konstigheter för familjen Cardon. För Oliver och Lova är det naturligt och självklart att de har en trillingsyster.

– Det känns som att Flora alltid varit Flora. Hon har alltid varit en tjej! säger Lova, som ibland får rycka in och försvara sin syster på skolan.

Johanna ihop med Flora.

– Jag måste vara redo att kämpa, varje dag, säger Johanna.

Det händer att barn som vill vara dumma säger att Flora egentligen är en pojke. Det händer att de skrattar åt henne i skolans omklädningsrum.

– När tjejerna ställde sig runt Flora för att titta på henne när hon bytte om klev Lova fram och bad dem gå och duscha i stället för att stå och titta på hennes syster. Det känns tryggt att flickorna har varandra, säger Johanna och konstaterar att våra könsnormer sitter djupt och även hon själv kan komma på sig med att tänka könsnormativt.

– Det finns väldigt lite forskning om transbarn. Jag har tvivlat på mig själv så många gånger. Gör jag rätt? Gör jag fel? Hur mycket kan jag prata med henne? Vilka frågor kan jag ställa? Det har varit fyra omtumlande år.

Kämpar för sitt barn

Johanna säger att hon är glad för stödet de får från Transammans, ett nationellt förbund för transpersoner och närstående. Genom föreningen fick de åka på transkollo, där Flora fick träffa andra transbarn.

– Det var en magisk helg och så härligt att se barnen leka tillsammans. Barnen kunde vara sig själva och bara ha kul. De fick bland annat bada tillsammans utan att behöva känna sig obekväma. Det betydde mycket för mig också att lära känna andra föräldrar till transbarn, säger Johanna som nyligen dragit igång lokalavdelningen Transammans Västerbotten.

För Johanna och hennes familj har Floras könsdysfori kommit att ge hela livet ett nytt innehåll. Johanna säger att Flora lärt henne mycket om livet. Hon har också fått henne att strida som aldrig förr.

– Jag måste dra på mig mitt osynliga bälte med kniv och svärd varje morgon, jag måste vara redo att kämpa. Så känns det ofta. Flora vill ju bara vara en vanlig tjej. Min förhoppning är bara att hon, precis som alla andra barn, ska få vara sig själv och vara lycklig.

Detta står HBTQIA för:

• Homosexuell: En person som kan bli kär i eller attraherad av någon av samma kön.

• Bisexuell: En person som kan bli kär i eller attraherad av människor oavsett kön.

• Trans: Paraplybegrepp för personer vars könsidentitet inte stämmer överens med det kön man tilldelades vid födseln, bl.a. de som vill förändra sin kropp och/eller ändra juridiskt kön (transsexuella), de som inte är vare sig kvinna eller man (ickebinär) och de som använder kläder som anses typiska för ett annat kön än det man tilldelats (transvestit). Att vara transperson har inget med sexuell läggning att göra. Könsdysfori som nämns i texten kan beskrivas som en stark och ihållande känsla av att vara tilldelad fel kön. Alla transpersoner har inte könsdysfori.

• Queer: Paraplybegrepp för olika könsidentiteter som inte följer tvåkönsnormen. Kan också innebära en önskan att inte behöva definiera sitt kön eller sin sexuella läggning.

• Intersexualism: En medfödd kroppslig variation där könskromosomerna, testiklar, äggstockar eller könsorganens utveckling avviker från det typiska. Intersexualism säger inte någonting om en persons sexuella läggning.

• Asexuell: En person som inte känner sexuell attraktion, inte har någon sexlust eller inte önskar inkludera andra fysiskt i sin sexuella praktik.

Källa: rfsl.se, transformering.se

 

Mer intressant innehåll hos allas.se: