Julkalender del 17: Rösten i telefonen fick henne att rysa av obehag

Dagen därpå kom en glasmästare och satte in en ny fönsterruta. Under tiden som han jobbade höll sig Ninni i köket. Hon skulle precis starta kaffebryggaren för att kunna bjuda glasmästaren på en kopp kaffe, när telefonen ringde.

Hon rynkade pannan när hon såg att det var ett okänt nummer. Sedan ryckte hon på axlarna. Markus hade gett henne en ny ­telefon och även om hon varit försiktig med att ge ut sitt nya nummer, så var det ändå ganska många som fått det nu.

– Hej, det är Ninni, sa hon lite avvaktande.

– Guten tag, mein Liebling, sa en lika välkänd som förhatlig röst i luren.

Ninni tappade telefonen ner på bordet.

En kort sekund svartnade det för hennes ögon och hon fick hålla sig i bordskanten för att inte dråsa omkull.

– Lägg inte på, hörde hon Horsts röst från telefonen. Vi måste prata med varandra.

– Nej, viskade hon, men det kunde han förstås inte höra.

Hon stirrade förskräckt på telefonen, som om den skulle kunna attackera henne när som helst. I samma ögonblick hördes glasmästarens röst från dörröppningen.

– Så, nu sitter rutan där. Låt oss hoppas att det inte händer igen. Ni vill väl gärna ha lite julefrid här ute på Pieborg, eller hur?

– Vem är det du pratar med? Vem är du tillsammans med? hördes det från telefonen på bordet.

Ninni skyndade sig att plocka upp den. Hon klickade bort samtalet och log blekt mot mannen i dörröppningen.

– Är något på tok? frågade han.

Han sneglade mot fönstren.

– Är det mer djävulskap på gång?

– Nej, nej, det var bara…

Hon bet sig nervöst i läppen.

– Jag var precis på väg att göra kaffe, vill du inte ha en kopp?

– Det låter gott.

Glasmästaren log, samtidigt som han fortfarande såg lite forskande på henne. Sedan drog han ut en stol från bordets långsida och satte sig ner.

Ninni andades lättad ut, utan att visa det. Nu skulle hon ha sällskap en stund och kunde känna sig trygg.

– Min hustru har övertalat mig att följa med till kyrkan på söndag, fortsatte glasmästaren. Jag måste erkänna att jag inte är där så ofta, men det går ju ett rykte om att Markus gäst sjunger så vackert att man helt glömmer av både tid och rum. Dessutom tycker hustrun att man ska gå i kyrkan varje söndag i advent.

Ninni tvingade fram ett leende på läpparna. Hon borde vara glad för berömmet, men i stället gjorde det henne rädd. Hon försökte att skaka av sig känslan. Även om det pratades mycket i byn, så borde ryktena inte nå Kalmar, som hon visste att Horst hade besökt – kanske var han där fortfarande? Och de skulle definitivt inte nå Berlin, om han nu hade rest tillbaka till Tyskland igen.

– Så trevligt ni har det här. Glasmästarens röst letade sig fram igenom Ninnis kaotiska tankar.

– Det riktigt osar av jul härinne. Det måste göra Maja glad när hon kommer hit till sin far. Hon är en så rar flicka, vi har träffat henne flera gånger, både jag och min fru.

– Maja är en underbar flicka, höll Ninni med.

Hon plockade fram ost och bröd och även några av de nybakade kakorna. Kaffet var färdigt och hon hällde upp i två koppar och satte fram på bordet.

– Vilken service, log glasmästaren och tog för sig av brödet och osten.

Under tiden som han åt berättade han om människorna som bodde i runt omkring. Ninni lyssnade inte riktigt, men försökte se intresserad ut.

– Prästen har tydligen en del problem med sin dotter, sa han. Agnes har börjat på flera olika utbildningar, men det har inte dröjt länge innan hon kommit tillbaka hem till prästgården. Hon är mest intresserad av att jaga och att hålla på med friluftsliv. Vi har sagt att hon inte kommer att hitta sin rätta plats förrän hon får ett jobb som liknar det Markus har.

Ninni försökte stänga öronen för mannens skvaller, men hon lyckades inte.

Hon märkte att hon faktiskt hade tänkt på Agnes då och då sedan de träffats. Nu mindes hon plötsligt att Agnes hade sagt rakt ut att hon var intresserad av Markus. Kunde det var hon som förstört snögubben och kastat sten genom rutan? Nej. Hon avfärdade tanken som alltför absurd.

– Nej, nu måste jag se till att komma iväg, sa glasmästaren.

Ninni log mot honom och tackade för jobbet han gjort. Hon följde honom till dörren och stod sedan kvar och tittade efter honom tills han försvann ur synhåll.

Del 18 hittar du på allas.se den 18 december.