Julkalender del 19: Hon hör flickan skrika – sekunden senare avfyras ett skott

På fredagseftermiddagen kom Maja för att tillbringa helgen hos sin far. Sara följde sin dotter in i det stora köket och hälsade med ett leende på Ninni.

– Maja pratar så mycket om dig att jag blir svartsjuk, sa hon och skrattade.

Sedan blev hon allvarlig.

– Nej, svartsjuk är inte rätt ord. Jag är bara glad för att Maja är så förtjust i dig och att hon tycker så mycket om att vara här. Och ni har gjort det så mysigt och hemtrevligt med allt det fina julpyntet.

– Vi har gjort godis också, vi kanske kan smaka lite? sa Maja och kastade en frågande blick på Ninni.

– Det tycker jag, log Ninni.

– Jag vill gärna höra dig sjunga i kyrkan på söndag, sa Sara, när hon hade smakat på en marsipan- och nougatkula. Skulle du ha något mot det, Ninni?

– Självklart inte, det är bara roligt.

– Och det är ju fjärde söndagen i advent. Vi ska tända fyra ljus i ljusstaken, sa Maja glatt. Åh, det är så roligt att det snart är julafton!

Sara och Ninni log åt hennes glädje. Sedan var det dags för Sara att åka tillbaka till stan. Hon gav både sin dotter och Ninni en kram.

Precis då kom Markus hem. Han hälsade på sin ex-fru och stod sedan på trappan tillsammans med Ninni och Maja och vinkade efter bilen när hon körde.

Ninni kunde inte låta bli att låta blicken glida över skogen. Hon såg ingenting. Inga hotande, mörka skuggor. På kvällen ägnade sig Ninni och Maja åt julpyssel, medan Markus satt med sin laptop bredvid dem och arbetade.

Han blev klar först, så det var han som gjorde iordning varm choklad till dem alla tre.

– Jag måste tyvärr jobba några timmar imorgon, sa han och såg beklagande på sin dotter. Jag hoppas att det är okej, Maja. Jag måste ordna det sista innan juljakten.

– Det är okej, sa Maja. Jag kan ju vara med Ninni.

Senare, när Ninni gjorde sig klar för att lägga sig, kastade hon en sista blick genom fönstret i sitt sovrum mot skogsbrynet som gränsade till trädgården. Allt var lugnt och stilla. Månen sken ner över den vinterklädda trädgården och gav intryck av en vit idyll. Hon borde inte känna sådan oro i magen som hon gjorde. Även om Horst fick reda på var hon var, så kom han inte åt henne. Hon var i säkerhet här.

Nästa dag föreslog Maja att de skulle göra en ny snögubbe.

– Det går inte nu när det är så kallt, sa Ninni. Det är ingen kramsnö.

– Jag tror jag vill prova ändå.

– Gör det. Men jag håller mig inne.

– Det gör inget, Ninni. Jag kallar på dig när jag har rullat några stora bollar.

Ninni nickade leende. Hon räknade med att en besviken Maja snart skulle komma in igen. Hon såg efter flickan som ivrigt började göra ett försök. Sedan gick hon för att röra ihop färs till en pastej.

Plötsligt hörde hon Majas upprörda röst utifrån och något i flickans tonläge fick Ninni att flyga fram till fönstret.

Synen som mötte henne fick hennes blod att frysa till is. En lång, mörkklädd gestalt hade gripit tag i Majas ena arm. Mannen försökte att dra iväg med flickan, som skrek och kämpade emot.

I samma stund ljöd ett skott och en kvinna ropade högt:

– Släpp henne, nästa gång skjuter jag för att träffa.

Precis innan Ninni störtade mot dörren för att komma Maja till undsättning, såg hon att skytten var Agnes.

Så fort hon kom utanför dörren rusade hon fram mot Maja, som inte längre blev fasthållen.

Agnes var den som först hann fram till flickan.

Hon drog henne intill sig och stirrade efter mannen som överfallit henne, som snabbt försvann bort. Sedan vände hon sig mot Ninni.

– Du borde flytta, sa hon kallt. Ser du inte att du för med dig otur?

Del 20 hittar du på allas.se den 20 december.