Julkalendern del 20: Hatet i hennes ögon lyste – inte kunde det vara hon?

Ninni kände det som om hon fått en hink med iskallt vatten över huvudet. Men hon tryckte undan sina känslor. Nu handlade det om Maja, inte om henne själv.

Agnes släppte motvilligt flickan, som kämpade för att komma ur hennes grepp och springa till Ninni.

– Du för otur med dig, upprepade Agnes.

Sedan vände hon sig om och stirrade mot skogen.

– Vem var det Maja, var det någon du kände igen?

– Jag har aldrig sett honom förr, grät Maja och klamrade sig fast vid Ninni. Han sa ingenting, han bara drog och slet i mig. Ninni mötte Agnes blick över huvudet på Maja.

– Så bra att du dök upp och skrämde honom, sa hon tacksamt.

För ett ögonblick trodde hon att Agnes skulle vända på klacken och gå sin väg. Den unga kvinnans ögon var iskalla. Sedan log hon oväntat och klappade på sitt gevär.

– Nu ser du själv att det är bra att jag nästan alltid har min gode vän med mig, sa hon. De flesta blir rädda även om man bara skjuter upp i luften.

– Kom så går vi in i värmen, föreslog Ninni. Vi behöver nog något stärkande.

Maja grät inte längre, men hon hade fortfarande en skrämd blick i sina mörkblå ögon. Hon släppte sitt krampaktiga tag om Ninni och vände sig mot Agnes.

– Tack för hjälpen, sa hon och snyftade lite. Du är så cool, Agnes.

Agnes skrattade högt. Hon klappade Maja lätt på axeln och fick syn på Ninnis fötter.

– Du har inga skor på dig, konstaterade hon. Det är nog bara stadstjejer som kan komma på tanken att springa ut i snön utan skor en kall vinterdag.

Maja log ett skälvande leende.

– Glömde du att ta på dig skorna? Var det för att du fick så bråttom ut för att hjälpa mig?

– Det var det, sa Ninni stilla. Men som tur är hann Agnes först. Jag hade nog inte kunnat göra så mycket. De började att gå in mot huset.

Nu kände Ninni kylan under fötterna och snabbade på stegen. Strax därefter stod de inne i det varma köket alla tre. Maja hade fått tillbaka färgen på sina kinder, men hon såg fortfarande rädd ut och höll sig tätt intill Ninni. Allt eftersom verkade det som om hon lyckades att skaka av sig den obehagliga upplevelsen i trädgården och blev sitt vanliga jag igen, men när Markus kom hem en stund senare var flickan snabb med att berätta vad som hade hänt.

– Det låter som en elak typ, sa Markus med en bekymrad min när Maja hade tystnat.

– Ja, han var dum, nickade hon. Sedan såg hon på Ninni och berättade med ett fniss att Ninni lämnat huset så hastigt att hon inte fått på sig skorna.

– Och så kom Agnes, fortsatte hon. Hon sköt upp i luften med sitt gevär och då sprang den där typen iväg så fort han bara kunde.

Markus nickade allvarligt. I nästa ögonblick drog han Maja till sig och höll om henne hårt. Det var som om det först nu verkligen gick upp för honom att hans dotter blivit utsatt för ett överfall som kunde ha slutat i en katastrof.

– Men pappa, utbrast Maja och sken upp i ett stort leende. Jag har helt glömt att visa dig vad jag har fått av mamma. Kom, vi går till mitt rum!

Markus reste sig och följde efter sin dotter när hon satte fart mot dörren för att fortsätta uppför trappan.

– Ursäkta mig, sa han med ett leende till Ninni och Agnes.

– Han är skakad av det som hände, sa Agnes så fort de var ensamma i köket.

– Ja, det förstår man ju, sa Ninni och såg mörkt framför sig.

– Om det är du som drar till dig sådana typer, så…

Agnes tystnade och lät orden hänga i luften.

– Varför tycker du inte om mig? frågade Ninni och fångade Agnes blick.

– Det är inte frågan om det här, om jag gillar dig eller inte, sa Agnes lågt. Men om jag ska vara helt ärlig så vore det nog bäst om du reste härifrån. Det har blivit så oroligt här nu sedan du kom. Vem är du egentligen?

– Jag förstår inte vad du menar, sa Ninni med låg röst.

– Det tror jag nog att du gör. Jag…

Agnes tystnade igen när Maja och Markus kom tillbaka. Hon såg på Markus med en blick som inte kunde dölja hur mycket hon tyckte om honom, men det var som om han inte märkte henne. Hans blå ögon vilade på Ninni, med en varm och glad blick.

– Julen är verkligen något speciellt, sa han. Full av söta hemligheter. Maja fnissade bredvid honom. Sedan kastade hon sig över köttbullarna som Ninni hade satt på bordet. Agnes reste sig tvärt.

– Jag får se till att komma hem, sa hon.

– Om du möter han idioten så kan du bara skjuta honom, föreslog Maja.

– Det ska jag göra, lovade Agnes. Även om det är förbjudet att skjuta människor, så ska någon gång vara den första. Hennes ögon gled snabbt över Ninni. Sedan log hon stort.

– Vi ses i kyrkan imorgon, sa hon. Jag ser fram emot att höra dig sjunga.

Markus följde Agnes ut och Ninni och Maja kunde tydligt höra Agnes prata hela tiden med en röst som var kvittrande glad.

– Du Ninni, viskade Maja. Tror du att Agnes är kär i min pappa?

– Det vet jag faktiskt inte, sa Ninni och log.

– Jag ska fråga honom, sa Maja och nickade tankfullt. Agnes är snäll. Men…

Hon avslutade inte meningen. I stället såg hon ivrigt på Ninni.

– Ska du ge min pappa en julklapp?

– Det… det ska jag väl göra, eftersom jag bor här.

– Vet du vad du ska köpa?

– Nej, jag har inte tänkt så mycket på det än. Men kanske är det bättre att jag reser vidare, jag…

– Nej Ninni, det får du inte. Maja såg förskräckt på henne.

– Du har ju lovat att du ska vara här på julafton och man bryter inte ett löfte.

När Ninni inte svarade sneglade Maja mot dörren innan hon böjde sig fram och viskade i hennes öra.

– Min mamma känner en som har en hundvalp till salu. Det är en bayersk viltspårhund. Jag har sett den, den är jättesöt. Vill inte du ge den till honom i julklapp?

– Vad står ni två och viskar om? hördes Markus röst från dörröppningen.

– Julhemligheter, svarade Maja snabbt. Du ska inte tjuvlyssna, pappa!

– Ska vi inte köra en runda till Kalmar? föreslog Markus. Jag måste göra några inköp och jag kan tänka mig att ni kanske också behöver handla några saker.

– Bra idé! ropade Maja. Sedan såg hon med allvarlig min på sin far.

– Kan inte du säga till Ninni att hon måste vara här hela julen? sa hon.

– Det trodde jag att vi hade bestämt.

Markus såg frågande på Ninni, som skruvade lite på sig.

– Jo, det har vi, men… Det händer så mycket och det är kanske på grund av mig. Därför…

– Det ska vi nog klara av, avbröt Markus lugnt. Nu tycker jag att ni ska göra er i ordning, så åker vi strax. Jag ska också köra inom polisstationen och anmäla det som hände Maja.

Del 21 hittar du på allas.se den 21 december.